Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1835, sida 3

Tagen kan mindre ån vi gilla Ärgi utfall mot den liberala pressen, och dess senaste artiklar låta befara, att hans evcukarlek öfvergatt till galenskap; detta oaktadt måste man hälla Argus råkning för den uppmärksamhet han, framför andra Stockliolius tidningar, sökt fästa vid valet af en blifvande Justitie Statsminister. Nödvändligheten af att se en Richert bekläda denna plats, önska vi måtte behjertas af höga vederbörandes ty utom honom befara vi att de arbetena, som nedlagts senare aren till lagarne, omSkapande i enlighet med tidens Kraf. kunna anses som förspilde: säörhandlingarne under sist förslntna Riksdag gifva grund för denna farhaga. om ej sallkomlig visshet derom. Att se redbarheten och dugligheten uppsökt, är en aåtgärd. hvarmad Regeringen icke sedan 1809 belastat sig: vi skulle dock tros att nånlvan ligheten snart : nöden har ingen lag. om vagnen annars skall srumselrgas. 9 bjuder detta, ty och hvilka förma detta sodan de radeitvere alge tt. em Lvitha man nu talar. Regeringen behöfver i sanning ett stod i folkets förtroende: det vore tid, att vederbörande nu insägo det, och nagon anvan utväg att vinna samma lärer icke förefinnas. En hvar ser visserligen gerna, att Konungens person och Det Kungliga Husets Medlemmar hyllas : kärleken till dem år oskiljaktig från Svenskens karakter; den är honom medfödd: detta intryck har Sveriges Stora Konungar liksom tilldelat hans förfäder ovetande, det bör vidmakthallas. Sadaut sker genom Regeringens handlingar och handlingssätt: lysande emottageber verda det icke: dessa ske understundom på begäran, och huru ofta bar det ej händt, att komuner vid dylika tillfällen gjort uppoffringar. mera för att obligera t. ex. sin Ilöfdingän ledde af inre uppmaning till sröjdebetygelser. Detta böra De Maktägande besinna: likasom att menniskan, hvarföre icke såga Svensken. äknar otacksamhet bland laster och således då han med uppoffring visar sig loyal äfven fordrar en sopal behandling. det vill säga: vill finna ersättning i ÅTegeringens omtanka att möta havs önskningar för landets fromma och allmänt väl. Ått nationens i denna stund absorberas i vinnandet af en ändamålsenlig representation. ar icke mera något tvifvel underkastadt: måtte 1. N. Konungen, på sin resa, kommit till. denna visshet och måtte, vid de blifvande lediglieterne i Hans radskammare, väsen dit blifva öppnad tör personer, hos hvilka nationens fördringar och behof vetat skafta sig gehör: då uppnås malet: samföldt Strätande till allmänt bästa, och då skall Majestätet finna sin belöning i folkets fortfarande kärlek. I sammanhang härmed repreduceras följande ur Nya Argus, för d. 21:ste innev. månad, så lydande: Sedan genom II. M. KONUNGENS aterkomst Regeringsärenderna återtagit sin vanliga gang, så ledes också naturligt uppmärksernheten åter på de vigtiga srågorsom vid II. M:s alresa ajoöarnerades. IHland dessa frågor intager den om de flera lediga och ledigblitvande höga embetenas aterbe ttande, utan all jemförelre främsta rummet: och nog vigt kan ej af opinionen skänkas deråt: ej nog kan Allmivnihetens uppmärksamhet derpå fästas. Matte Regeringen fa erfara. att tiderna äro förändrade, och att hela folket har sina ögon fastade pa de blifvande utnämningarne! Genom Justitickansleren Bergenschåkds transport till Landshäös-— dingebeställningen i Örebro, är Justitickanslersemboter ledigt. Genom Presidenteu Evehii atskedstagande blir Presideutsenbetet i Svea liofrätt ledigt: och Statssekreteraren Skogman har redan för manga manader sedan: till och med skriftligen. säsom vi längesedan hört berättas. ankallit 7 MM byn : om att få bli befriad ifran Statssekreterare-embetet för IIandeln och Financerna och att ensamt få ötfverlemna sig åt skötande af Presidemisbeställmngen F CommerceCollegium. Härisenom bli tre högst vigtiga Embeten att återbhesätta. Men detta år cj allt. Pet lärer icke mera vara ringaste tvifvel underkastadt. ati HH. E. Justitie Statsministern ännan frets slut anhaller om sitt asked: och Statsradet s. d. Presideuten Poppivs. som innan kort fyller de ar. art han blir berättigad till pension. lärer också till manga he så ut atydigt förklarat sin föresats att tada afsked, att derpa icke kan t1i1il.. (111. sår som hela Allmänheten känner. skulle äfven ännan en Radsgikf U bli ledig, i fall tillj ifran det hallet gifna, förklaringar, åuskönt repetlerade snart sagdt till hela verlden, så mycken tillit kande sällas, som till. Statsrådet Poppii..