lade de ostridigt efter sin åsigt visligen, och kunde möjligtvis rättfärdigas genom den tidens utomordentliga omständigheter. Men borde man antaga, att en inskränknings-lag ännu skulle äga kraft. sedan nödvändigheten. hvilken infort dess tillatande, icke längre existerar ? Detta var ty värn händelsen, och det fanns, som jag med märta får tillsta. mån, hvilka. trotsande det liberalare och mera förbättrade tånkesåätt. om mer och mer utbreder sig i landet, egde tillräcklig makt att upprätthalla och styrka längesedan försvunna tiders trånghjertadeusigter och gamla fördomar. Lyckligtvis har det blifvit oss förnnnadt att uppletva upphöravdet at de fleste at dessa antisociala. och jag tör med rätta tillägga, antikristliga begrepp : jag säger deras upphörande, så vida detta stora rikes Regering har del deri. I afseende på yttrandet at edra åsigter öfver dessa vigtiga punkter har jag uttalat m-itt bifall. Jag är likväl icke kåustolös för det gynnande sätt. hvarpa Ni oumämt mitt offentliga förfarande. Näst sitt eget. samvetes vittnesbörd maste medborgares bifall för hvar och en vara det west glädjande. Varen derföre öfvertygade, att jag djupt känner värdet at den mig visade artighet, Jag kan icke sluta mitt bref. utan att be Er framföra isynnerhet för H:r Sheriff Salomons min varmaste lyckönskan till uppnaendet af den höga borgerliga hedersplatsen, hvilket varit föreinalet för hans rättvisa bemödande. Ått hr måtte fulkgöra sitt Shäerist-embetes pligter till sin egen tillfredsställel-e. är min lijertligaste och uppriktigaste önskan. Under det jag a nro beklagar. att vid detta högst interessanta tillfälle icke kunna vara personligen närvarande och ett vittne till denna den religiösa och borge rliga srihetentriumt. förblifvor jag, mine Herrar, Eder ÅC. Angesstess.