Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1835, sida 2

w)m3mm:m3:m .z::p 7 (Forts. fr. föreg. N:r) Ransakningen visar: att, sedan Kongl. Maj:t genom Nadigt Utslag den 29:de Februarii 1832, dömdt Licentiaten Torbjörnsson för begåangna Embetsförseelser att varda satt från Embetet på ett ars tid, Torbiörnsson vid Faste——54 I I — — —— i lags Predikningarne uti lstorps PastoratKyrkor, Istorp. Örneralla och Horred. veckan efter audra Söndagen i Fastan samma år, för Församlingarne tillkännagifvit berörde, då ännu icke till verkställighet befordrade, Utslag: att Torbjörnsson härvid, under fransdtällning af sin osknld och bara som han, emdast för Gudaktighetens skull, led törföljelse, fällt, af Anders Carlsson i Ekarebo, Carl Pärsson i Krekegården Istorp och Catharina Johansdotter i Töllebeck, enstämmigt omvittnade yttranden, 307 irke otydligt innefattat klander af Kongl. Najas ofvan anförda Nadiga beslut, det han förklarat hafva tillkommit i följd at Djefrulens list och Guds tillatelsci: att Torbjörnsson påsöljde Söndag begärt Aäjancts-offret för år 1832, dervid han enligt vittnen Carl Eliasson i Karstord och Johannes Andersson i Hyltenäs berättelser, hänfört sig till sitt förut gjorda tillkännagifrande om den honom ådöomda Suspension fran Embetet under yttrande, som Nils Hansson i Lida och bemälte Carl Eliasson omtalat. att han. senare på året ej fick uppbära samma offer: i sammanhang med hvilken anmälan han, på sätt JOhaimes Andersson i Hyltenäs och Anna si0ohanna Eliasdotter i Wik vittnat, yttrat sig i den Heliga Skrifts ord: Salige äro de sor lida förföljelse för rättvisans skull, ty dem hörer Himmelriket till : att Torbjörnsson, som, efter hvad flera vittnen intygat, vid åtskillige Predikotillfäållen utfarit i klanger mot andre Lärare och afkunnat fördömelse öfver desses skrifter såväl som öfver dem, hvilka låste och efterföljde sSamma skrifter. vid ett Förhör i Istorps Kyrka, andra Fastelagsveckan ar 1832, angifvit nägra stållen uti den allmänt brukliga Catechesen som falska och innefattande villomeningar, med tillägg att Catechesens Författare redan vore död och fått sin Dom--: dervi-l Fsrbjörnsson, enligt hvad. vittnena Sven Börjesson 3 Fagerhult och Anders Larsson i Strömmared intygat, men andra vittnen likväl motsagt. skall haft den äntia telsen. att samme Förtattare vore i Uelfvetet: att Torbjörnson en dag under Sommaren ar bsgl, vid sjukbesök hos I numera afftäne Anders Larsson i Skattegarden Istorp. hvilken, enligt vittnens intyg, gjort sig i lifstiden känd såsom en råttskaflensfrom och gudfruktig man, nyttjat ett hardt och afskräckande tilltal, så att han, på sätt dervid närvarande vittnen Anna Maria Hakansdotter och Anna Jonasdotter i Klockaregarden ktorp samt Ungjerd Larldotter i Liom berättat, utlatit sig tilk den på sin sotesäng liggande Anders Larson,. att så omöjligt det år för Djeffarue att komma i Hinmelriket. så omöjligt vore det ock för Anders Larsson, om han dog i det tillstand, hvaruti han då befunnes, och då Anders Larsson tillkännagifvit sin förtröstan att få komma till Gud såsom den förlorade Sonen-, utbrustit hvad är det du aflas med? är det Hoofens lögnareskritter eller den förbannade Landstrykaren Lars i Korslid; Det är väl sådant du har för dig : vill dn fraga mig nagot mer. så gör det, annars går jag ifrån I dig, du DÅFvasene tjenare: äfvensom Anna Maria lHaÅkansdotter särskildt berättat. att Torbjörmson sedan han på sin till Anders Larsson framställda — fråga, om Anders Larsson tyckte, att Torhjörnsson talade för strängt. fatt ett nekande svar. men dock icke funnit sig belåten med de svar, Anders Larsson på Torbjörnssons frågor i öfrigt afgifvit, sluteligen förklarat i den Heliga Treenighetens namn Åatt, om Anders Larsson dog i sitt närvarande tillstånd, han vore till sin själ evigt förlorad! hvarefter Torbjörnson afläg-nat sig och, ehuru han bodde endast ett litet stycke väg tran Anders Larssons hemvist. icke: vidare besökt denne, som: adtidit någon dag efter det omvittnade tillfället : Hvarförutan Ingjerd Carlsdotter intygat, att Torbjörnsson vid ifrågavarande besök hos Anders Larsson, dervid hon förehållit Anders Larsson någon villomening. på erinran af Anders Larssons Hustru, att mannen vore mycket svag. utlatit sig till Hustrun, att hon vore en Pjefvulens tjenarinna och komme at Heltvetet, sa väl som mannen, samt jemvål. under samtalet med Anders Larsson, haft den utlåtelsen, att bade Hoofs Predikningar och Zions Sånger skola brinna : att Torbjärnsson en Lördagsmorgon Vartiden 1S32, kallad till SCknebud hos Jöns Bengtssons på Halien: Hustrn, enligt hvad Catharina Johansdotter i Töllebäck vittnat och han sjelf vdsatt, vägrat atlyda denna kallelse och att bemälda hustru, utan att Torbjörn-son. som bott endast vid pass en sjerdedels mil från henne, besökt henne eller hon blifvit af den Heliga Nattvarden delaktig, aflidit natten emellan påföljande Söndag och Mandag: att Torbjörnsson, då han, en dag i början af är 1832, efter kallelse, infunnit sig uti Jöns Gunnessons i Fagerhult hus, hos dennes Moder Edela, hvilken då låg på det yttersta, på sätt vittnena Sven