Börjesson vid Fagerhult och Ingjerd Carlsdotter i Liom berättat. jemväl vägrat att tillsäga deu sjuka någon tröst och förhoppning, så att han, enligt Sven Börjessons utsaso, efter att länge hafva talat med Edela om Nadens Ordning. J . . 2 . . . — yttrat sig finna, att Edela vore obotfärdig och ett Djefvulens barn allt ifran sitt Döpelseförbund, då hon icke gjort eller ville göra nagon bättring och när Edela derpå knäppt ihop händerna och synts bedja, vidare haft det ypttrande till henne: småda ej Gud med dina djeflaböner, du bar smädat Gud nog, samt slutligen utlåtit sig: Du är ett Djefvulens barn; med den magt, mig gifven är, förkunuar jag dig denna Domen i Gud Alsmägtig, Fadrens, Sonens och den Helige Andes Namn, derefter han lemnadt den sjuka : äfvensom Ingjerd Carlsdotter utsagt, att Torbjörnsson under samtalet med Edela yttrat: att det vore lika att tala med henne och med en sten och att det vore lika omöjligt för Edela att blifva salig. som för djeslarne i Helfvetet att blifva frälste? : att han lemnat den sjuka, utan att då eller sedermera tilldeJa henne den Heliga Nattvarden, och att Edela af detta samtal med Torbjörnsson blifvit så betagen, att hon ej vidare vågat kalla till sig hvarken honom eller någon annan Prest, ehurn hon lefvat någon tid efter omvittnade besöket af Torbjörnsson: och sluteligen att Torbjörnsson, en dag Hösten år 1831, då han på kallelse varit i sjukbesök hos Enkan Brita Börjesdotter vid Ljungsås, enligt Nils Larssons vid Hallen vittnesmål, vid Britas förklarande det hon redan under den nästförflutna Skördetiden rakat i Själanöd, yttrat, det han funne Brita i sådan nöd, att han ej kunde trösta henne och ej i någon själanöd, ehuru hon vore en stor Synderska: Och när Brita, som efter vad vittnet upplyst, varit besynnerlig och ei lik andra med fullt förstånd utrustade menniskor, svarat, att hon ej vore så stor synderska, som Torbjörnsson höll henne före, yttrat: Mig är gifven magt att binda och lösa, och i kraft af denna magt binder jag dig i Fadrens, Sonens och den Helige Andes Namn ; Och hade Torbjörnsson, oaktadt Brita lefde ännu några veckor härI efter, ej vidare besökt henne ; äfvensom Per Persson på Backen om Torbjörnssons förhållande vid sistnämda tillfälle asgifvit en med Nils Larsson öfverensstämmande berättelse, ehuru han ej ordagrant upprepat de af Torbjörnsson fällde utlåtelser; Varande det härförutan, genom vittnesmålen och Torbjörnssons medgifvande, Lagligen utredt, att Torbjörnsson vid emottagandet at Tertial-Tionden uti Istorps Församling år 1832 uppmätt rågadt mål och behallit för sig hvad som blifvit vid mätningen spildt, under förebärande, att han enligt Lag ågde rätt att taga dubbelt så mycket; Afvensom det af Kongl. Hof-Råttens Protocoll och Utslag i arledning af de åtal för begångna fel i Embetet, som förut varit mot Torbjörnsson anhängige, inhämtas, att, ehurn en del af de förseelser, hvarom bevisning nu förekommit, inträffat förr än Torbjörnsson sist blef för Embetsfel dömd, ingen af dem tillförne ntgjurt ämne för angifvelse eller undersökning. (Forts. e. a. g.)