Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1835, sida 2

forkaxta tvänne lika darskaper, oaktadt den ena blifvit älskad genom vinan, då den andra synes löjlig genom obekantskapen. Når dessa näånd. ser blifva allmänna, när de få öfrerhanden hos den mängden som tänker och hos dem Styrelsen år aunförtredd: då kunna önskade inrättningar väntas, da skall Folkets röst, som man plär Säga, blifva Guds och Sanningen vinna en herrlighet, en styrkaatt med hatichet uppdraga rämäåvken och gränsorne emellan ondt och godt. törnuft och oreda. En sadan tid är ånun inne: i Sekler är den beredd. ö När man talar om er Allmänhet, eller Folket. är dermed icke att förstå endast en menighet, eller hvad Fransman kallar populace. och Engelsman Mabb, eller låsa hopen; aldraminst den liderliga delen, som. kär i fördomarne, hatar förständets ljus, och finner sig lycklig, att hellre jemnföras med kreatur än menniskor, helre styras af narrar. än redlig och kloke män, helre krypa i träldomens mörker än upplifvas af Frihetens ljus. Nej, med Folket förstas egenteligen alla slags medborgare uti ett Rike, höge som läge, frålse som ofrälse, alle som stråäfra efter Ljus och Fullkomlighet : den delen, för hvars Domstot Regenten. Philosophen . Fnillet, Isjelten. Författaren och Konstnären anse för en heder att frainlägga sina gerningat, vinna dess bifall, och gåra sig deraf förtjente. Med sadana begrepp om Folket uti ett Land, lär ingen vaga nekas att box Folket finnes mindre benägenhet till orättvisa. större kärlek till Sanninz. mer böjelse för Dygd. ån hos nagre få personer, i synnerhet om makten hos desse är grundad på bedrägeri och det större antalets okunnishet. hvaraf händer att de omöjligen kunna döma saker med der ådelmodisa och stilla, den fageliga och rena anda. som för Urskillningen är al sh våsendtelig nödvändighet. Saledes bör Folkets Samfälda Röst framför alt värderaspå samma sått som det hela anses mer ån delen. Men förnedra denna Domstol: gifva en, två eller tre personers bifall och vilja företräde för millioners; dot är att skapa missfoster af Nationer, det är att skymfa alla dygder. Historien vittnar ocksa, att den mängden at ett Folk. som tånker, ellmru sent den vunnit upplysning, varit likväl den första att bjuda spetsen erot menniskoslägtets förstörare. da deremot nästan altid den lägsta hopen, och åÅven det lilla autal at hvilke högre embeten varit anförtrodde. de föria at sörhärdad blindhet, de sednare af fruktan. ända till slutet underhallit Tyranners darskaper. ÄÅtt sluta, äfven efter allmänna begrepp. bör medelklassen af Fenhet. i synnerhet uti de Regeringar der höga titlar och embeten erhållas utan förtjenst eller dygd vara den mast upplyste. Intet Samhälle kan åäga ett lyckligt bestånd. om mångden af folket år elak. emedan allt ondt äger inom sig en sjelftärande egenskap: ty. om Ge elake uti Nationen skulle för nagra ar äga öofrervigtenmaste från det ondas art att förstöra sig sjolf. dess böjelse att uuderhatla och älska oordning, sådana händelser der uppkomma, hvarigenom det goda vinner ev segrande åverlägsenket. och jämvigten saledes aterstålles. Följakteligen skall ända hos Folket. under tiden-längd. finnas större dygder än hos det mindre antalet. Jägra förblanda upplysning med Witterhäat. Embetskunnighet och börd. och itran dem hånleda dess ljus: likasom förnuft och erfarenhet ej kande finnas uti alla Ständ, uti alla omständigheter. Desse anse merendels Allmänheten sasom en lag oknanig hop : och tre sig hafva rätt dertill fran unagre narrars omdömen dem de tagit för Allmänhetens. och emedan de se, att hon icke sällan af sine mägtige kan bedragas och emedan hon stundom tiliater afund eller gNmska att störta sine välgörare, och emedan hon långe lider, tiger, och tal oförrätter. En Allmänhet kan visserligen till ea tid förledas, då alla våsar för dess upplysning blifva stängde; men hon återkommer från sin irring när den minsta skymt af ljus far framtränga. Sa blefvo Athenienserne genom den åregirige och ansedde Tllemistocles förblindadle till den grad. att de dömde den rättrådige Åristides till landstlyckt: men vid närmare upplysning blef hjelten hemkuallad: och; belönt: hatet föll på Themistocles: denuc skulle undergatt det öde som han beredde sin fiende. om icke den förre varit ädelmodig nog att hindra det. SFocrates angrep lasterne. och fick fiender: men det var icke Fölket som förorsakade hans olycka: det voro hans motstandare. Sophisterne. ett liderligt band som genom nedriga vågar brast sig upp til! embeten: desse aliinänhetens bedragare, voro de som åöfverliöljde Soeråtes med skuggor, gåäckade honom på Theatren. framburo falska vittnen, anklagade honom än för Atheisme an för iMöraude af en skadlig Gudalära 2 att han ville omkullkasta den antagna. Tryckeri-Kousten var icke uppfunnen. IIvad år frihet atan upplysning? Dessa falska rykten togo rötter: och det var naturligt att Socrates ej kande undga förföljelse: der, hvarest hans fiender sutovikl styret. fan hade dock kunnat undily härnndenom han icke helveföredragit den dödsdom, som: förvarade hans namn: åt odödligheten, deras åt en evig vandra. Sa länge sanningen är ett brott. skall ofta ett eller flera arhundraden förflyta, innan det stora Snille framfödes som. utrustadt med vishet. kunskaper: och mod. oförskräckt vågar tolka hennes: lagar. IIvilken törs vänna sin tanke till Folkets försvar uti dy länder der de Styrande ständigt skaka maktens viggar. och kunna Straska dygden. belöna lasten, törniörka förstandet. krossa motståndaren. förtyda eller glämma lägen, och rföra hopen att besjunga träldomens laf: --IIvillin: oo blott den sällsynta menniska. som brinnande af kärlele till mUUSKligha:tensval och det allmänna bästa, föraktar lifvet. plagorne och döden. Om Nationerne hittills mer allmänt varit utan en högre urskikÄin!:-g. har sådant härrört af det förderft. hvarati de cenom unypmnsninge:: ore