Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1835, sida 2

2 2A. ag årlft OT Ulstalfte lasta vara Läsares uppmärksambet på Wisby Möocckohlad, men tro oss ej hättre kunna göra det, än då vi, bland denna tidnings frisinnade uppsatser, införa följande fragmenter af en artikel med rubrik: PROPET MOT TIDENS FRIHETSANDA OCH REFORMVÅSEN DE. Det är vanligt att opinioner liksom modebruk ombytas, att hvarje nytt en tid rådande tänksätt och systen åter innan kort öfvergifres och bestrides, serdeles af dem som hafva. fördel af det ganna eller söka utmärka sig som skarpsinnigare ån andra. samt att iman af ämnets vigt, mot. ständet och reaktionen blir så mycket häftigare och våldsammare. Så utmärktes slutet af förra seklet af frisinnighet: alla tänkande mån, upplysta och ädla Regenter hyllade förståndsodling. sorsku:ng. sumvetsoch medborgsfrihlet, i allmänhet menskliga rättigheter samt stigande samhållsntveckling; hvilken syftning serdeles yttrade sig genom en märklig Statskralsnfs. som i början lofvande mycket, gjorde sig skyldig till stora brott och skakade grunderna för Europas: ställning, I närvarande århundrade äter. i förening med den genom stora ansträngningar tillvägabragta Franska fe staurationen. har börjat nästan öfverallt ater upplefva hdg för den Gamla Oråningen, och allt flere rop höjas emot forskning, upplysning, frihetsoch förbättringsbemödande, ogillande af konstitutionella grundsatser äfven der de vunnit laga, stadga, och i stället icke tvetydig benägenhet och försvar tör nhsolutism. godtycklig makt, standsmonarki. privilegier, skran, blind tro och blind lydnad. Förra tiders förkättringslust har stundom visat sig: protestantismens. grundsatser förgåtas och nedsättas: katholicismens upphöjas: liberalism nyttjas som ett skymsord; anathemer och gåckerier ömsom i alfentliga skrifter hopas öfver alla, som våga fritt tänka, önska några förhättringar i det allmänna samt nämna folkets rättigheter och bellios. Sammmanblandande under samma namn alla med sig olika tänkande, sansade och moderata, med jacobiner och fantaster, titulerar och anklagar man de liberala på en gång som dumhufvnden och illasinnade, såsom monniskor, hvilka endast vilja bedraga och af egennytta vilja tillställa oroligheter, endast umgås med att omkullstörta throner och idliare-n. För att tullkomligt och på en gång vederlägga och nedlsla anfegonisterna, påstaår man med helig min. att förnuttets bruk är farlivt, med tron oförenligt och syndigt. nekar och förkastar man rent af civilisationens väkrerningar. och vaft slågtes sortskridande sullkomningsbestäm melsetillägger bestämdt medelkläassens i senare tider stigande insigter, välstand och anspråk, skulden till alla Enropas olyckor: åtvensom att medborgerliga frihetens och menniskorättigheternas läror och grund-atser oundvikligen föra till upphåtvande af egendomsråtten, till upplösning af samhället, ändltligen. till alla den Franska Revolutionens rysliga följder och fasor eller åtminstone att försätta hela folket i en belägenhet och ett elände. sadant som Irländska menighetens, Xc. — Denna politik är ej mindre gammal än den är oärlig. Salunda i kristendomens början anklagades dess första bekännare att hafva satt Rom i brand: och sålunda, då Påfvedömets villor och missbruk upptäcktes och bestriddes af sanningens och den religiösa frihetens vänner och försvarare. förklarades desse för kättare, all gudomlig och mensklig ordnings fender. Nägra hafva hårat verkligen föreställt sig en vidsträcktare plan i åtskilliga länder vara a fude till förändrande och öfverändakastande af det fria och konstitutionella statsskicket öfverallt, samt till förstörande af den så länge bearbetade civilisationens alla frukter. Det vore dock besynnerligt, om ett så orimligt och obilligt förfarande och exkommunikationsbemödande skulle läågre tid hänföra rätt manga. som icke af eget intresse och allt för stort bösmod äro förblindade. Man lårer ej tvertemot Historiens vittneshörd vilja neka , att barhari och valdsmakt, ofullkomliga lagar och samhällsstiftelser samt mabtegandes passioner, öfrermod. slöseri. ursinniga krigslystnad, under sekler trampat menskligheten och kostat den ej mindre rydligweter och lidanden, än Frihetens och folkyrans utsväfningar och revolutionernas förödande stormar, liviika dock varit öfrergaende. Man lårer cj. i trotts af menniskohjertat, kunna undga att önska. det emot godtyrkets och maktens missbruk till millioner likar, förnedring oci osällhet, och med fördel för meonniskovärdet en laglig Ordning måtte finnas samt garantier och skyddsvärn för densamma uttänkas, realiseras och stadgas. Man kan väl icke utan uppenbart missförstand och uppsatlig förtydning pastå, att Frisinne, Liberalism (det tänkesätt som erkänner och värderar menniskorättigheter jemte skyldigheter, som vill styras i enlighet med förnuft, rätt och lag, och afskyr egenmäktigt förtryck), är i sig sjelft ett ondt. eller att önskan af tidsenliga lbeformer och at mer och mer förbättradt statstillstand, skulle icke vara tänkande menniskor värdig, oftast nödvändig och högst tillatlig: allt förändringar i det gamla, och Nyheter, mot hvilka så mycket skrikes och som Maktens innehafvare vanligen så ihärdigt bestrida. Man måtte: ej heller vilja beständigt förblanda Reformation, förbättring, äterstållande af orduing. med Rerolution. omstörtning. Man upphör icke aft, vid hvarje yrkad förändring och rättelse i staten, anföra och förespegla den Fran-yska Revomtionen ned dess bedröfliga följder ocir ohygelisheter. Inoeu är emellertid okunnig om donnustatshvälfnings grundlläggaul— — och tvingande orsakkerdess uppstegring och. förlängande: genom motständer. genom, trämmandes inblandning, samt om detta folks egna Ccinständiuueter. Åfvensn, om frihetsz och förhättrmesbemölandet hos ett fölk en gåne. illa utförts och l.Öågeligen misslyckats, matte vål derföre icke vara otillatligt, att i lika nöd ovh frö att rädda or ae AK