re sått förave för-hket. lngen med ringaste tanke gillar och försvarar frihetexss och Fkyran, ytterliglieter. eller sedan miän så nyligen skådat dem, önskar dens förnyale armorstäådes: intet fofk kastar sig för ro skull in i rervmutioneria: virfye!: det är just till afvändande af dessa vådor man tillstyrker och yttrar successiva förbättrivaar. IIvilken skillnad ocksa emellan dem förstå Fräenska revolution. så häftigt frambrusande och: räldsam i medel, och den secetnare r 19280: icke för att rasa, plondra och uppreta. blott till försvar af landets lagar. och ännu mer denna stora ingripande Statsicke Rerolution, men Reform. som nu i England fortgar. Under det att det både nog allmänt påstås och måste billigt erkännas, att i de Europeiska: samhällsförfattningarne; äån i dag finnas brister, felaktiga institutioner. mi-sbruk. ojemnfieter 1 medborgerliga rättigheter och förmåner; så hafva, så mecket vi förstått. ingenstådes, atminstone närmare till oss. och utom i yttersta nödfall. rättelserna och reformerna blifvit af folkens fullmäktige eller af nagra ofutliea röster färeslagne och begårde annorlunda, än i laglig våg och medelst styrelsens samtycke och medverkan... Icke kan allt passa för alla tider, icke allt hvad fordom: var godt, der:öre nu motsvara nya behof och. tidsförhallanden: fel, oordningar, missbruk, fjettrar, allt. mera tryckande och allt tydligare insedda, kunna icke genom deras ålder helgas och rättfkrdigas, och skola icke upphöra att hvar dag högljuddare öfverklagas. Föruftets enkla sanningar, rättvisans lagar. i den mån de vid upptysningens ökade dag inses ensamt kunna förena menni-skorna, styrka Sainhäåljet. och bestå: då allt: hvad deremot strider, alla grundlösa tilltag. anspråk och inkräktuingar måste oupphörligt skakas, svigta och falla; älunda måste menskliga samhället med tidens lo pp: under tusen pröfningar och öfningar fortsätta sin utvecklingsoch fullk gång. För att förneka eller förhindra detta, fordrades att ombyta sjelfva omlingsmenniskonaturen. att bestrida och upphäfva den Gudomliga ordningen: Tän-— ker man sig då kunna genom fraser och sofismer eller genom: yttre yppig prakt och kousters glans, öfvertyga, förblinda heta nationer som lida och fordra lättnad? eller inbillar man sig genom påbud och tvångsmedel kunna vederlägga och tillintetgöra principer och grundsatser, som redan utgöra hela allmänheters öfvertygelse? Tror man ändtligen i trotts: af all erfarenhet, att man genom några medel skall kunna tvinga det mäktiga tidshjulet att stanna eller gå tillbaka? Emellertid, då åtskilliga åtaga sig att realisera det mest orimliga och föraktliga, att försvara: servillsm, må man icke förundra sig, att andre också finnas, som lifigt vörda och beundra det ådla Frihetssinne, det patriotiska Mod. och den visa, ordningsenliga Reform-anda, hvilka upphöja miensklighieten och styrka dess ådlaste förhoppningar. 2 —ö — r