Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1835, sida 2

Blick å administrativa ämnen. (I:sta Artikeln.) I tilltagande tydlighet utvecklas förberedelser eller bemödanden hos nationerna att bilda sig till laglydande constitutionella Samhällen, ifrån Staver under Absolutismens machinala ledning. Med en medborgerlig andu imtiuner sig en renare, sannare känsla för fåädernesland. och man frågar : mera ofta och innerligare: huru går det till huru värdar mar des vå? Hrilka brister behöfva afbjelpas, hvilka fördelar äro att bevara? Vunder dessa tankar framställer sig den: hurn år det i andra Samhällen? År förraltning och resultat hos dem, comparativt bättre eller sämre än hos oss? Och på detta sätt grundar sig en cosmopolitisk deltagande kånsla, som bjuder forskningen att ieke egoistiskt stadna blott vid eget samhällsskick, utan att ötver hafren och bergen sända undersökaude blickar till andra folk för att antingen lära. önska eller beklaga. En hastig tankans vandring skulle kunna kringsöra Anmnärkaren i ungefär följande geografiska ordning: (2:dra Artikeln.) Gör man en, ehuru lätt. öfversigt af Staternas förvaltning, så är detta förmodeligen den intressantaste väg bedommandet kan välja för att konana till. en öfrvertygelse om det rätta i grund och verkställigaet för acministrationer. hvilka. jemte egen tillfredsställelse gifva förvaltningarna ärosulla minnen. och åt de Styrde tacksamhet och belatenhet. Man skall i Europa verkeligen noga leta. om man i denna tid skall fröna nagot i denna del oförbätterligt. Försökom en liten botanisk excursion för at söka mÅdana blommor. I Portugal har man. likasom i Spanien, ännu föga att vånta. innan stormarna lagt sig. partistriderna upphört och man med iugn beråknat Statsbehof och tillsångar. Likräl uppstiga med kraft förhoppningsfulla tecken inom Portugal. hvilket land tyckes med stora stez ämua nalkas IIi-toriona Laudator? : sällan har efter ett så grymt tyranni som der framgatt. den insigtsfulla med hjertelighet bibringade Iyftning ur mördlarnes och slafveriets klor, som den ädle Don Pedro gaf sitt fädernesland. så visat sig snart srugthar på återkammen ordning och förtroende. som i detta Land. Hale ej inbördes kriget fortgatt ech en Tyranns prejande så länge föregatt sa skalle mam med de grundsatser som gjort sig gållande i Portugisiska Styrelsen, se ett ganska lindrigt beskattning--ystem och man understoddes derati af den möjlighet att betala Stat mkulder och minska skatterva genam det användande af Kloster-egendom som Pon Pedre med im sgtya stämma decreterade och började utföra. Man är i Portugal i detta ogonblick mindre beskattad. Regeringen mera hushallandeoch betatenbet hos i . . a folket i denna del vida större än man trott kunna vänta efter så starka brytningar. Granskapet har väl något verkat på Spanien. men ej fullkomligt. Man tror sig alltjemt der ännu äga Mexico och Perus villerva lan. skapad af tumlet mellan utrikes vald. inre försvar. don raaste despotisin och det tygellösaste sjeifvåld. torde ännu komma att länge sortga: och a länge kunna inga principer intränga i Styrelsen. Vid tillfälle af skeppsbrott följer den räddade vågen, men manövrerar ej sn planka efter narigationens reglor. Önskom denua ryktbara del af Europa: hign. ordning och kraft! Det äger en ådel, men af fanatismen, va själsförmåga och skatter röfvad folkmassa. I de upphäfna 830 klosier skall väl Statskässan sjnna en tillgång, men endast längsamt kan Nationens medlemmar återhämta sina förlorade krafter. Med ett ord — om ett Chaos kan man intet såga, man kan gissa eller önska. men man ser intet reaultat ännu. — ILemnar man halsön åt Försynens hjelp och Pyreneernas vard och inträder på Frankrikes jord, sa är man inom Covntrad:etionermas Fkegion, der alla ytterligheter hopa sig och verka, och der rikare resultater af forskningar kunna uppställas, än ifran något annat land i verlden. Till exempel: hvar har slösande med Statsmedel ihopa med det stundom swaagtiga gniderict, så kunnat paras som här? Hvar har pråssningen på enskilta bidrag at Staten nödgats verka i så collossa former till oförsedda ändamal. som till Enropeiska Krigs-Contributionerne. till Emigranternes indemnisation. m. m.? Hvar har, oaktadt dessa rysliga pakänningar, välmägan någonsin Så stort visat sig genast återkommande, som bos detta härliga. litliga folk? Dess Lagstiftare indraga på ett och annat anslag nägra hundrade eller nägra tusende Francs, men bevilja lätt halfva och hela millioner till ofta onyttigaflärdfulla behof. Folket klandrar, epigrammerar; skrattar. men betalar. Ån mera måste man förnnåra sig då man jemförer de omätliga summor Fransyska Statsmachinen un fordrar med den som den fordrade före blod-revolutionen. som dock framkallades af dessas börda. Hvilken oerhörd skillnad!! Hvar och en inser lätt att under oupphörliga omstörtningar, oupphörliga krig och rustningar, har icke nationalvälmågan möjeligen kunnat lyfta sig i den proportion, att Statsbidragau kunna I Sin multiplication nu utgöras med lika pakänning Som förr i Sin mindre Scala. Hvad kan då vara orsak att: då ramlade Statsbyggnaden, och att änun står den? Intet annat ån det, att då beslöt hos Kungen ett arbitrage. som då hette: notre bon. plaisi. Nu deremot projecterar blott le bon plaisir, och National-Representationen debatterar, grälar, beslutar och — medgifver oftast. Se der hvad som gör styrkan hos nuva