Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1835, sida 2

sått har jag ändå resursser. Men, culpa a me proc, 101Å 10 JÅ Oe mina klagomål, för att noga kunna ådagalägga din obetånksamhet. Dag och natt öfverhopar du mig med smärta, jag som alltid i 50 år gifvit dig företrädet, framför min högra fot. Når steg jag någon gång till häst och satte ej dig först i stigbygeln? När jag dansade (tempi passati). bugade mig eller promenerade, bade du ju alltid företrädet! Ja, i anseende till ditt choleriska lynne förde jag dig under gåendet alltid utåt, på det du ej måtte stöta mot den högra. När har jag väl mot dig varit så våldsam som Engelsmånnen, hvilka ofta lägga venstra foten på högra benet och göra den så krokig, att nödvändigt all cirkulation skall komma i stockning. Når uppförde jag mig väl så ohöfligt mot dig eller nagon socicte? När jag för 37 år sedan nägra gånger duellerade i Göttingen. har jag alltid hallit dig en arriere och endast nyttjat den högra till utfall: lörneka detta. om du kan! Hvarje menniska har sin beståmmelse, såger Toll, likaså foten: hen skall bära kroppens Nu är ju alltid, så väl i mogen som omogen ålder, magen den indiscretaste af alla lemmarne, och fivins omtalar i sin Romerska historia, att desse en gång sammansv urit sg mot honom. Denna mage kan, om man rätt favoriserar honom, erhå — la ett sådant omfång. att han ordentligen utgör ett litet Athos, genom hvilket Xerres fordom ville låta gräfva en Canal. Sådane. mot sin buk erfterlatna, menniskor falla bland anvat Äfven fötterna till tonga: de kunna då blott taga små steg med en obehaglig och unklik, vaggande rörelse. Har jag väl nånsin med min buk fallit dig till last, min venstra tot? Kunde magar förtullas. liksom t. ex. bomull, skulle jag endast genom lurendrägeri kunnat bli en Rotschild; ty inge n Tullnär, om han-ock ej vore någvu syndare, skulle hos mig upptåcka någon mage, likaså liret som han nu hos mig kunde förmoda finna nagon bomuil. Ja, vore jag en Reformatör ellier Oppositionsman på Riksdagen, skulle jag at alla krafter protesterat mot Koppskatten, men bukskatt, allt efter mått och form, skulle ja tillstyrkt blott af patriotism och egen fördel. Men jag har genom flitigt studerande, nattvak, vattendricknina och mattliahet bhillt magen så i tygeln, att han aldrig kunnat ligga dig till last. Ja till och om d då jag förlidet år vistades i England. ett land som med rätta kan vara stolt öfser sina becfstekar och farlar. spelte min mage en underordad roll. fastan Joha Bull alltid häri föregår främlingen med ånligt exemoch I detta fall handlade jag icke för att såsom en ung tärna få smärt växt. nej blott derföre, att mager ej sknuc inkommodera dig. cj falla dik till lust. Når den Ilipokratiske Läkaren Lentin anser magen sasom giksena äte, så finns väl intet så litit Apothek i hela tvilling-riket som min, helst han ej tillika kan halla krögeri, som ofta benkas hos Apothekarne i Wwåståderna. När jag nu genom så goda slutsatser bevisat, att hvarien jag eller någon af mina lemmar förolämpat dig. må jag väl med Kung Cladadikds i Hamlet utropa: Atl så pina mig. strider mot vatur, förnuft, religion och Mosaiska Lagen, som stadga: öga för ösa. tand för tand. Men hvilket öga har jag väl utryckt för dig, ow ej kauske en liktora (lluhneranga)? Jag frågar dig, hågaktade och vördade Publikom, som aldrig gjort dig saker, som man säger, till nagon asanning. orättvisa eller Nepotism: I Dig aktningsvärda allmänhet frågar jag: finns det vål i verlden någon dame, hvilken. då man i 50 år gjort henne sin conr och bemött henne med så mycken uppmärksamhet, som jag min venstra fot, ej skulle visa sin tillbedjare hvafje tänkbar uppoffring? Man måste verkligen vara en fashiomable ellor venster fot, för att så belöna femtio års uppmärksamhet. Jag har nu sagt nog hårom i conventionelt hänseende: hvad det ekonomiska beträffar, har jag aldrig latit dig, min approriske Vasall, känna mina svaga finanser, hvilka verkligen lida at Tabes dorsalis. Man behöfver ej i en Flickskola i London, svw der kallms Akademi, Tr a Jao 4 2 för att Inca att Ju t ofroc ummerräara