strumpor och tos-cor, lika vida som för den högra. Sannerligen intet sar: att upphjelpa mina finanser! I moraliskt afseende åter har jag framburit dig de ocrhördaste offer. se, för din sraghets skull (hör! hör:). har jag aldrig eftersträfvat att letva på stor fot, hvarigenom dock så mången familj ruinerat sig, då den, för att likna den rike. ej spart någta kostnader, ja trotts Florians sköna Fabel: je pot du terre et le pot du fer. Jag har till och med varit orättvs, ja högst orättvis, för din skull. Huru ofta bar jag ej önskat, att de ojemförliga stenzatorna hår i värt kära Götheborg, som blott kunna öfve:träffas af den berömda sjöoch stapelstaden Kongelfs. vore till sanders. En stengata så välgörande, att den på en timma kunde bli en radikalkur för den värste Hypocondrist, så vida han ägde mod att en stund, akande få en bondkärra i fullt galopp, derpå taga sig litet rörelse. Denna stengata utgör en sann bild af vär lefnad: man kan ej här taga ett steg, utan att stöta mot, under de smärtsammaste känslor, liksom i praktiska lifvet, då man talar sanningens språk. Tillstå nu fritt. min venstra fot, du åstundar kanske, att jag skall köpa ekipage! men dertill behöfs. liksom att föra krig, tre ting: pengar, pengar, pengar. Men af alla medel att kunna förskaffa sig dem, känner jag intet: ty jag kan ej, som Jacob, sjelf skapa mitt välstånd eller tjena mig till en vacker flicka, utan blott göra godt för det godas skull. De medel jag härigenom förrjenar, äro, som Uatinarn säger, nätt opp: vitam querere; för mig tillräckligt, men dervid blir aldrig fråga om något ekipage, vore det också endast en demifortune (Cabriolette med en häst). Dessutom gingo Apostlarne till sots och Christus sjelf red på en åsna. Men nutidens åsnor låta ej rida sig. En ärlig graf, slutet på vårt jordidiska elände, kan ock uppnås till fots. Derföre min kära fot lemna mig åtminstone nattero? Kom ihåg den namnkunnige Epiktets fot. som ej yttrade ett ord, då en Romersk Rådsherre slog honom. Ack det har ju redan konmit så vida med oss, att vi här blott behöfva hylla Gad, Kungen och vår Filosofi; all annan hyllning bemötes ju endast med smälek. Blif derföre, vördade Publikum! medlare mellan oss: stock för Guds skull ej med Canoner eller Chirurger, utan genom den allt rensopande, den allt besegramde diplomatiken. AA—p — — VEG VER LWL— —— ä—f———