Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1835, sida 2

Om Rättegången inför Pårskammaren. (Fi hafra i vår tidning föga vidrbrt demnå märkrärdiga politiska rättegång; saknadt utrymme har dertill varit orsaken. Fi tro dock, att foljande reflexioner icke skola vara ovrälkomne. De äro hämtade ur Journal, Le Temps och intagne der, under försäkran, att de blifvit meddelade af en värdig och hugaktad Statsman . Processen har visserligen, sedan den tid denna upseat s blef synlig i franska tidningens; utveklat sig, synnerligast med afseende till der del, som rör publicerandet af den märkvärdiga protesten; men som 0behasligheterne och evdragheterne för Pårs-Hammaren dagligen snarare tillän aftaga, bibehålla följande reflexioner ännu sitt värde.) sournat des Deluts beklagar sig öfver pressens språk rörande rättegangen och suckar deröfver, att man blottar stats-mahteus rötter, att man, lihasom för ro skull. störer aktningen för rättvisan, som är samhällenas sista 2 del. Skulle man anse en sadan förblindelse möjlig, att just desamme, som hafva tillstyrckt rätte gången, nu förebra sina motstandare de oundvikliga töljder, hvilkas förutseende just var motivet, som os många. förstandiga personer väckt önskan, att se rättegangen unde iken? Lika så väl skulle den oförsigtige styrman, som förer sitt fartyg ut på det stormande hafvet, kunna anklaga dem, som hafva bemödat sig att qtarhalla honom i hamnen. Allenänna opinionen skal! ej irra sig, utan klart inse, att, om faror finnas i nuvarande ställning, de icke kunna läggas dem till last, som auvändt all möda att förekomma dem. ingenting år så farligt för en Regering, so:n att företaga. hvad den ej kar atföra och på så sått blifra öfverbevist om svaghet. Detta är farligt, isynnerhet, om les sätter rättvisan på spel, ty den försvagar det bländverk eller, om man så vill, der gloria, hvarmed den bör omgifvas: är denna förstörd. hvad blir benne ösrigt, ån den råa kraft, som icke alltid gifver segern åt det råttvisaste partiet? Allvarsamma oordningar hafva egt rum i åtskilliga delar af Frankrike. Säkerlige n hafva samma politiska pasioner väckt dem, men var det klokt, tt draga deras upphofsmån för en och samma domstol? var det ej i deras ögon att förstora deras anseende, att exaltera dem genom deras antal och genom deras sammanträftimde ? Måsto de icke nödsvändigt anse Sig såsom martyrer för en politisk mening och upphöra att lägga band på sig inför sina domatoeHar då en Regering så stort intresse af att förstora sina fienders antal. att pa förhand ause dem handla enhälligt och föreställa sig en complot der, hvarest endast ett sammanträftande af lika passioner ägt rum? Hvad skall man säga om valet af domstol? Ar Pärskarumaren tillsatt, för att döma er sådan massa af menniskor? Maste man icke betänka. att man utsätter det. som ålder och rang hafva mest vördnadsbjudande, för förolämpuingar? — Att statens första corporation dagligen skulle tjena till föremal för valdsamma anfall, som den sjelf icke vag sade hämnas, öch att man pa detta sätt blottar samhällets rötter. hvilket man nu för sent beklagar. Juryn, säger man, skulle hafva frikänt; men hvad betyder det. om allmänna opinionen hade sakfällt? Juryn är inrättad, mindre i afsigt att sakfälla eller frikånna, än att om saken upplysa allmänhete mn. hvats dom missbilligar eller godkänner Juryns, och afgörande bildar historiens. Tvenne ting äro nödvändiga för den politiska lagskipningen: att för läng tid ej må förflyta mellan brottet och domen ; ; och att de anklagades antal ej ma vn för stört. I det ögonbliek, då de, såsom upphofsmän till allmänna oroligheter anklagade, ivställas för sine domare, bör man ej behöfra att omsorgsfullt besinna sig, for att erinra sig hvad som har förefallit. Då år det mera håndelsens än råättrådighetens, snarare amnestiens än straffdomens tillfällighet. Det är icke menniskor na medfödt att alltid bibehålla motvilja för saker, som de i början på det högsta tadlat. En langvarig fångenskap, uthärdad före afdömandet, år redan ett försonande, som mildrar den allmänna vreden; denne kan åter uppvakna genom den stormande motsträtrigheten vid debatterne, men då är det denna våldsamhet. och icke sjelfva facta. hvilka föraulåtit förföljelsen, som man dömer. Man tror sig förfölja insurectionen mot sambället, då man i verkligheten endsast förföljer upproret emot domaren. De anklagades antal är af icke mindre vigt, än varaktigheten af behandlingen. Det är aldrig förståndigt att på en gang. för en och samma sak. lagligen tilltala ett stort antal personer. Hvar och en känner, att en gernings brottslighet förminskas genom antalet af dem. som deltagit deruti. Vi tala ej om den verkliga eriminaliteten, utan om deu mening. som menniskan derom fattar. Detta år reflexioner som härflyta från sakens närvarande ställning. Förstandige män behöfde icke afvakta tilldragelsen för att förutse den förlagenhetsom uppstär fram alla hall. De äro längt ifrån att triumfera derö: ver, att devas protetiör ea i föllbordan. De gode borgarne. till hvilken opinion de ock höra kunna eudast förlora obOm den som försvarar tatsmaKIAS ch frame 2 2