Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1835, sida 2

på Stadshuset. Han inställde sig då inför ess och gret: i dag inställa vi oss inför Eder, men vi gråta icke, ej heller böje vi knå. Vi hafze besegrat Edra Konungar, J hafven ej kunnat besegra folket! J kunna brhalla oss såsom gisslan: vår personliga belägenhet bekymrar oss föga! Det anstar oss icke att köpslaga med Er om våra hufvuden eller att hos Er erkänna en karakter den J ej egen. Min dom är i förväg fälld, jag vet det. Nå vål, gören hvad Eder lyster med min kropp; min själ och mitt samvete äro utom Eder domsratt. J hafven för Eder de gamla hagarne. stiftade under inflytelse af dem, hvilka af Gud föregåfvo sig ega sina rättigheter: nå väl, om Edert samvete det tillåter, tillämpen dessa lagar on då folkets rått är herrskande. Framgan J på Eder bana, likasom vi på vår! Hända hvad som vill, jag skall endast få med fangvaktaren att göra, J domare! skolen en-dag få en mer allvarsam räkning att uppgöra med nationen!i Forsken i tidens alla politiska handlingar, öfverallt skolen J endast finna vanära och försämring. 1 samhåällets närvarande tillständ är det trådets topp, som är vissnad; det mäste toppas, för att ej ga ut. Om tulket skulle för snart bryta sina fjättrar, skulle andra redan vara färdigsrnidAR 1144— 7484444 44 MD 44 Pe — — ki2ä242: 7 — da. Man förundre sig ej. att Konungamakten ännu står upprätt i ett samhålle, som hatar den : den måste qvarstå med upphöjdt hufvud till dess sista stund, dess sista andedrägt, för att visa verlden sin vanmagt och alderdomskrämpor. Det tyckes som måste den sta upprätt till det ögonblick, då dess byggnad, öfverallt underminerad. skall förvandlas till stoft och bortsopas. utan att med sina ruiner besvära den fria mark, hvaruti frön skola utsås för framtiden. Dessa frön skola uppspira, vi äro mer än nagonsin förvissade derom, sedan vi kommit hit inför Eder.!) Hvem skulle kunna betvifla denna framtid, då man ser bvad som nu tilldrager sig. Örverallt endast oordningar och harm? Det gifves inga lagstiftare, inga domare mera: blott fiender som hämnas! För fem år sedan begärde II:r Persil, för 1830 års revolutions räkning, Furst Polignars hufvud 3 nu begär en af hans underordnade (H:r Plougoulm, en af General-Ådvokaterne i den stora processen) deras bufvuden, hvilkas historia han af en regering, utgången från denna revolution, fatt uppdrag att författa! Jag ser här en domare (H:r Barthe) som egnat tio är at sin lefnad, att hos ungdomen utveckla republikanska tånkesätt! Hvem vet om vri, utom hars republikanska vältalighet, vore här! Jag har sett denne domare svänga en knif, i det han prisade Brutus! Jag har ännu i mina händer den ed han, då Carbonari likasom jag. svurit republiken: och likväl skall jag dömas för att hafva blifvit min första ed trogen! Ar väl detta rättvisa 7 ö Råttvisa! Hvad behöfven J den? Herr Dupin har sagt Ev det i den Kammare J kallat till Eder hjelp och hvars förbannelser blandat sig med våra: J borden, jemte oss, förekalla den inför Eder. Paminnen J Er desS ord af H:r Pages: Frankrike har nägen tid låtit Pärsrättens rättvisa passera. Pärsrätten maste under sekler underkasta sig Frankrikes. Erinren J Er detta uttryck af II:r Arago: Förbannelse, evig förbannelse öfver politiska korporationer, som vilja göra sig sjelfva till domare i politiska frågor! Och har icke H:r Dapin sagt Eder: Rättväsa och politik äåro tva saker. Nå vål, uppoffren den ena för den andra, utöfven politik och ej rättvisa! J gagnen härigenom var sak mera ån J tron. Om det vore till Pärsrätten, ej till Pärskammaren, jag hade att vala, skulle jag säga den: Fatten mod! J hafren ju ett minne. som kan uppfriska Edra hjertany det är blott 200 steg härifrån till Observatoriiallen. der Ney föll! Men betånken också att allt kommer vår sak till hjelp och att den alltid har gatt framåt så mycket hastigare, ju flera hinder den mött. Må man öppna fängelserna! ma man ditkasta den man (Herr Guinard) som — först uppsatte den trefärgade sanan på er förra Konungs p-uts! Fördämmen honom och hans vänner, eder zya Konung till behag! Allt detta Är det förflutna i strid med framtiden, revolutionen med contra revolutionen. tyranniet med friheten! pranmiet har för sig bödlar, fängelser och pärs-stolar: friheten har Gud och denna kraft, som hänförer menniskorna och ej tillåter dem att stanna. Vi fa se hvilkens sak skall segra! Icke i dag, icke i morgon. icke i vår tid! Ma så vara; det är ej på ose vi tänka, men på menniskoslägtet. Dock saknas ej tecken som bada. att befrielsens stund ej länge skall dröja. Processen med Aprilfangarne, den med deras försvarare, dessa hbåda vidunderliga rättegångar, hvilka nu sysselsätta eder, höra till dessa i ögonen faltande kriser, hvilka utmärka ett väldes slut: till dessa brott emot nationen, som återsalla på sina upphofsmån och öfverlemna dem ät efterverldens förbannelser. Mine Herrar! Jag har icke försvarat mig, jag vet det väl, jag ville det icke. Det var omöjligt, ty domaren och den anklagade maste förstå hvarandra, men oss emellan är sådant otänkbart: vi tale ej samma språk, vi tänke ej på samma sätt, det är en verld emellan oss. Dömen mig! bedöma kunnen J icke, ty J kunnen icke fatta mig! (D. A. AAg H —