Reflexioner ofrerNagra anmärkningar vid Riksdagsmannen Anders Daniel!sons afskedstal till Bonde-Ståndets Talman, af C. v. II.; intöordt i Svenska Minerva för d. 10 Juni. Det hörer till nuvarande tidens tecken, att alla Patriotiska Måns handlingar, hvarje frisinnadt och sjelfståndigt uttryck, måste vara ett mål för den motsatta sidans hötskaste klander, miss tydning och förlöjligande, äfven om de innefatta nog så mvcken billighet, rättvisa eller anspråk på logisk bildning: — äro da den motsatta sidans handlingar af sådan natur, att de rödvrändigt måste söka bogadana derna slöja för att derigenom kunna skyla rin usla nakenhet, eller manne andra motiver dertill kunna bidraga? — detta må tiden närmare kuna utveckla: emedlertid saknas ej personer äfven med örverläg-na talentrr. som e liigt luna sig til detta, lika så oädla som föraktliga, för tag. i Herr C. v. fis refixioner öfrer Riksdagsmannen And:s Danielsons afckedstal til Talmannen för liendestandet visar detta i den klaraste dager; en artikel den Minerva producerat, troligen ej utan en bemlig förtrytsamhet, att Gumman ej fått hedren kunna räkna dem bland en af sina egna ypherligare original-getibitar. Herr (. v. His oratoriska taleut bars ice dessmindre. lika egenskay med de skadjiga spirituosasem mand nålgas försätta med söta och välsmakande ämnen: de herusa för tilltalet hkvarje obetänksam, och dess skadliga verkan erfar man först, då nyktorhetstillstandet inträffar. Vi lemna med nöje till de besod-le Tiduings-skedactionerne att in extenso upptaga detta låorr C. ov, H:s anförande, och vi gå nu att endast söka reda ett och annat uttryck, hvaraf läsaren troligen lättare kunnat fatta det sköna, om han mendre förgafves behöft söka det sublima. Då And. Daniel ons tal innesattar något mera, än blotta afskedshelsvingen, så kunna vi likväl ej deraf finna, att han så högligen syndat mot Rhetorikans förnämsta regel vidare, ån hvad en konstuär skulle fela mot den architectoniska konstens reglor, om han blandade den antika med den moderna, eller utförde hvad man kallar en componerad orden; att talet för dirigt hedras med epitetet af detta digra opus, åger till alla delar sin fullkomliga riktighet, ty hvar och en. skall väl lätteligen finna, att det innefattar ganska många verkl: igen rått hårdsmälta bitar, syonerligast för H:r 64.— v. H:s och hans. principalers svaga och förslappade magar; alt dessutom i talet afhandlas öga uf h ad som vid Riksdagen blifvit uträttadt, men så nycket mera hvad som ej blifvit gjord, mäste ligga i sakens natur, med Åe för:ållanden som sj fva verket existerat, neml.: att högst litet blifvit tij mlt. men deremat ganska my.ket, om ej det mesta och husvudsakligasis, bluvit ogjordt: men långt innan det liberala skråets notabiliteter kasav fina att helgon s gloria år af gully nisnr, och tillklippt af barmå, stall hvar och em med öppna ögon hlariigen sö att serrilismens gloria är af paogersmynt, tillklippt af visserligen intet ininåre än stora, men Ikyat uivuxna man: och manne ej det servila krarts notahiliteter med såddtieförballanden måste medsitfva, att atmiatne den förstnämnda glorian har ett vida hogre moraliskt vå de, än den sistuänsda. Tagaende skutcb irager, så torl: den skottår gande fiana en ringa besticahet af att skatterna förut varit hösre. än hvad de nu äro; ock, cunru vi medgitva att ligre är en chonmoeramus al dag, så torde: det likväl blifva en falsk logisk slutsats. att rre eler nedsättning i skatter betyder: detsamma som låg beskattning. Herr 0. v. fs belåtenhet med tuilbeskattnings-systemet kan visserligen halva sina randiga skäl: men vilja påstå, att det är det lättasie och mivst kostsamma. röjer väl nog mycken okunnighet om organisationen af tullvek i andra länder: men au tuslintradsurnman, åöka. under sänkning af alpitterne, betyder detsamma fom ökad production af bytesmedel — hoc est: Glad våälmåga — är en så. härdragen conclusion, att åtminstone vi för vår del ej törma lösa Gen med logiska syllogismer; vi kunna således, då Herr . v. II. visserlig sagt mycket, men dermed öfvertygat och bevisat platt intet, ej adeuyka den oöfvertygelse vi satt, att han begått ett vida större cardinal-Feikem. rhetorikan, än någonsin Anders Danieson: ty, äfven med Herr C. v. II. ÅdaSelagda öfverlägsua skicklighet i sina homöopatislkka unrättpäm-asa bu