17422— 2 KR dit är, unsra a VassoroTorget i Götheborg yttrat till Licutenanten . herr. oader -vet denur, klädd i Uniform och sidogerir, var stadd i tjeusten:o niog, ördannad wenniska jemte annat. utmärkande förtrytelse, öÖ-— ser at Lisutenanten fulljvrde tjenstealigganden : hradan med tillämpning af 5 Pap, 9 S. i ÅengiEKlIig-ÄArrklaruct den 31 Mars 1795, EKongiFörerdvinson den 7 October 1805, 13 Cap. 8 s. 3 mom. Missgernings-Balken, jemfår! mad Kongl. Förordaingen den 20 Januarii 1779, samt 4 och 5 i StrafBalken. Krigs-Råttru dömde Lindahl att uti Länshäcktet underga Tjugnsy a (21) dåpars längelse vid vatten och bröd, svarande emot dei åberopade Capitel och Paracraph af Missgernings-Balken, för smådeliga ord, gifne nagen Kounngens Embetsman den der med Konungens Fullmakt försedd år, i Embets-Årerder, utsatte böter, Femtio daler, dubbeit keräkuade: hvar-öÖrutan Lindahl borde göra Läenicnanten Weinherg afbön : och seu straffet var urbota, älades, vå grund af 1 Cap. 2 3 Strass-Balken. stadlakl att gennst träda i håckle: och alt vidkommande åter gossen BörjeszonKrigs-Rätien ansäge sädane Hindande omständigheter och liknelser hafva : emot honom ininpit. att Er:gs-Råtten,med stöd af 17 Cap. 30 5. Råttegangsart antyda Årtilicristen GÄUman att begifva sig derifran, uppsatligen kasta Bråsnvin eler anna flytange åämnei på bienutenanten. och borde Börjesson a den dag, som för edvangens fallgörande utsattes. vid Tre Riksdaler 16 sk. vite, vara försedd med sin själasörjares bevis, att han blifvit underrättad cm Edens vigt och varnad för mened: hvarefter, enär sig visat om Börjesson : eden gå gitte, eller derat bruste, Krigs Rätten ville Sig i målet vidare laglikmätigt utlåta : Öfrer hri ka bdesrär vederbörande hörde blifvit och sig ji förklarat samt Krigs-Rätten med utlåtande inkommit; Gifvit i Stockholm den 13 Maj 1835. Kengl. Krigs-Heof-Råtten har handlingarne sig föreläsas låtit samt detta mål i öfferrägande tagit; och hvad först angar Hökeribetjenten Lindahls och Bodgossen Börjesson, uti besväran, gjorde anmärkning, att Krigs-Raiten icke; varit domför. enär ev af dess Ledamöter, Under-Licutenaoten K. Hedenstjerna endast skall rara 19 år gammal och således icke upphunnit den ålder, som i Koenal. Mains Nadiga Skrilvelser af den 3:dje Decen:ber IJ5D och den 7 Åanuarii 1830, föreskrifves för dem, som till BDomare-Embetet förovånas: så finner Kongl. Krigs-os-kåtten samma anmärkning icke förijena afseende, aldevstusd högst berörde Kongl. skrifvelser, hvilka icke kommit Kongl. Krigs-IJO-Råtter tillhanda, för att vederbörande kungöras, följakteligen icke afse Krigs-Domsivlarne och altså dår sakna tillämplighet. Vidkommande dernäst l.in ahk och Börjessons klagan deröfver att KrigsRätten skall hafva, utan aniedning, genom Beslut, under den 10 sistlidar Åån— aArii. förordaat-att Lindahl ech Börjesson borde genom Magistrateus fö:surk bämtas och inställas vid lLKrigs-Rätlens nåsta sammanträde, enär nagon nnnan bevisning för deras lagliga kallelse icke förefanns än Regements-Väbeins Grrom gjorda uppgift ; så emedan Väbeln är, jämlikt 26 8. af 14 Cap. i Kongl. Krigs-Articlarne. behörig porson till Parters, utom Krigs-Stateninkallarde och han i thy fall äger, med ullämpning af 11 Cap. 10 3. Råöittegångs-BakrL-C vitsord; Ty och då Lindahls genstämning 3 Undzt-LÄä-at-nanten Weinkerg utvisar, det Liudahl haft ig bekant, att UFlyt varit till nämnde der, elier den 10 Jaauarii. utsatt, och Börjesson, enligt UKis-Råttens intygande, sjelf tecknat sitt nau-n å kallelsen; pröfvar Kongl. Krigs-Hof Rätten skäligt sorklara, det måga Lindahl och Börjesson, hrilk förislolöst utrblifvit, skylle sig sjeifre för hvad dem ÖfvergadtHvad äter hufeuäsaken angår och först Lindaflk!agan deröfver, ait kar icke allenast blifvit fälld till ansvar, för det han skall vid det emellan ::C en och Lientenantru Weinberg föresallue sam:al. augårnde försinpne oordningor. stnt ett, hvarken till eller om Licutenanten ställde yttrande. hvilket KiigsPatten Iikräl anrsat smädeligt och straffvärdt. uten ock beråknadt de deriöre utsatte böter dubbelt och dem sedermera till wotsvarande kroppsstraff förvandlat, samt, i följd deraf, Lindahl i båcite inmanat: så och aldenstund genom Krigs-Rättens insordrade utlåtande i målet upplyst blifrit. att de uti det af Besvåranderne hit ingifne Protocoll utstrukne orden: om och, fIinnauti dei hos Rätten förvarade Exemplar af samma handling. hvaraf följer, ait de af Constapeln J. F. Sundström omvittnade yttranden varit ställde bade om och till Licntenanten; fördenskull pröfvar sconal. Krigs-Hof-Rätten rättvist ait, med ändring af Krigs-Rättens Utslag, ålägga honom J. W. Lind-hl. som genom tvänne sammanstämmande vittnens, nysnämnde Sandströms och ArtilIeristen Dahlins utsagor, blifvit förvunnen, att bafra om och till Lieutenenten Weinberg samt efter det ban tillkännagifvit sig vara stadd i tjenstentöfin , frevwom. med hämtad apletlniug ar en uta? Lienteranten vidtagen tjenstentga tt, i årmago af 6 Cap. 93 1793 års ard, fällt småädeliga ntlätelser, Kongi. I rif:-Artiklar, jem örde med :m S. uti le Cop. Miä-gyrniug-ijnien och f 1 — AR a i Få Konid. Förordningea den 20 Januarii 1779, böta Femtio Puier silierrmynt ned Sexton Riksdaler Tretiotvå skillingar (16 fdr 32 sk.) Banco. till freslites och derjemte göra Lirateunnten Weinberg afnön; kommande desse böter, sedan Kongl. Maj:t under den 23 Mars 1897, med npphaäfvande af alla särskilda, för Eimbets och Tienstemins öfrersallandie, meddelade Protectorialier, som ut-älta svårare straff och ansvar, ån som med lageus allmänna grunder instän. na, förklarat. att sörenämnde författsingar skola tillämpas till alla i gemen och hvar och en i synnerhet. som inuehasva publik tjenst, att, vid br Ödr tiigäng, förvandlas till Sexton dagars fängelse vid vatten och bröd. — — — 1 .1 . e33 YI oolse saiken, foreladr Pörjssson den värjemabed: att han icke vid det tillfalle, as Lientenanten Weinberg varit inne i Hökeri-Betjenien Lindah!s bod iör is Ho : i er jj u Het I i N FU ASS Ca,