Grosshandlaren Heger har ganska nått förgyldt öfra ramstyckct fill fin tablå, mål toetande att taflans wärde ligger i deg kolorit och ordnade partier. Wi neka ej ESegelfömmare-Dråftaren Brisman samma aktning, fom tillhör hwarje annan hederlig man; men i fråga om hans utmärkta förtjenster, så afweta wi derom ide annat, ån aft han warit ledamot af Hråffel-Commifionen hwilken, oaktadt den mäst alfwarsamma uppmaning i de missnöjdes underdåniga Klagoskrifter, ide kunnat upplysa ens hwad mera nyttigt han som sådan förmått åsiadkomma, ån andra fom warit uppdragne enahanda förrättningar. Sin okunnighet i utländska språk har han sjelf i sin förklaring widgått, och ägde han kunskap i detta och i andra hamnmåftare-tjenften tillhörande fall, skulle han wal icke uraktlata aft erbjuda åtminstone en practisk undersökning, sawida han affecterar att blifwa ansedd icke sasom pensionar, utan såsom wardig den tjenst han efterstrafwar. J öfrigt har Herr Heger, fom erkännes wara en af ortens ypperligaste Sjömän, i det måst moderata sprak, opartiskt ådagalagt den ostridiga sanning att, då perfoncu alls tid maste forstå hwad han skall göra, en hamnmåftare, äfwen hår, måste wara praktisk Sjöman af högre bildningsgrad, och att Herr Brisman dertilhl icke är behörig. Herr Commeree-Nådet och Riddaren Arfwidson yttrade, aff en annan princip, ån den fom Dråtsel-Commifionen wid Hamne-Maftarectienftens tillsättning följt, wäl i allmänhet syns wara af omstandiaheterne pakallad; men då Herr Commerce Rådet Fönner Seaclsommaren Brisman för en ganska hederlig och för det allmanna nitisk man, som städse utmarkt sia for drift och gagn uti Samhallets angelagenheter, och han, som är en skickelig Segelsömmare, haft tillfalle att i och för sitt yrke äga beröring med Fartyg och Skeppare härstädes, samt för öfrigt icke fan sakna en fullkomlig kännedom vm härwarande Rivicret och der gållande ordningar, få att de wanlige Hamne-Måftarc-göromalen ide kunna wara främmande för honom, fom och en längre tid med dem Haft befattning, ansag Herr Commerce-NRadet och Riddaren Dråtsel-Commifionens wal hafwa lyckligen utfallit och Segelsömmaren Brisman, i följd af den erfarenhet man om honom äger, wara skickelig act Hamne-Måftare-tjenften utöfwa, och de dermed följaktige åligganden uppfylla. Herr Commerce-Nådet medger såsedes, att en annan princip warit af oms ständigheterna pakallad än den Drätfel-Commisfionen följt wid fil såttningen of meranämnde tjenst, och hwarmed han följagtligen måste mena, att en an nan eller dugligare ån Brisman borde till hamnmäftare antagas; men hwad han widare anför, innefattar deremot en af honom för Brisman upprättad meritlista, som, full af trowärdiga renoncer, wittsordar antingen den djupaste okunnighet om hamnmastarens skyldiaheter, eler och, hwilket mera bör förmodas, att Cummerce-Rådet fås medelst welat öfwersiryka med harsoten fin först yttrade tanka, för att synas deltagande i wederbörandes penitens, under den segersökande partistriden mot laglighet och fundet förnuft. Af dessa Conmmerce-Radefs hwarandra motsågande omdömen hänföres man fill den uf