Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1835, sida 3

Norrland, omoget begagnar det. till de finare väfnader hvilka där tillverkas. Något användande af sjellva Linfröet. annat ån till kreaturs-foder och att ånyvo utsa, salänge det ger en frodig växt under de första åren efter införskrirningen. har man icke allmänneligen känt. Det skulle således synas, att om Herrar Handlande i Götheborg, ville rigta sin industri till uppköp af Linfrö i denna ort, Landtmannen härstädes, som vanligtvis ganska villigt samlar och producerar hvad han finner sig kunna afsätta, snart nog skulle möta respective Köpare med större qvantiteter af denna vara ån man kanske förmodat. Upplysningsvis tror jag mig äfven böra nämna att ärliga införskrifningen af Riga-Liufrö för ortens behofsnarare tillän aftager och försäljes till ganska höga priser, i förhållande till de hvilka gälla för det Linfrö som på stället produceras, således att tillgängen icke synes aftaga, åftven under det ofördelaktigare förhållande hvaruppå Linsrå nu användes. Jämn afsättning skall tvifvelsutan föranleda en äfven större produktion, och måhända kunde Wermlands Kongl. Hushållnings-Sällskap håäldre besluta, till täflans befordrande i denna del, belöna de som producera, samt till säljbar vara bereda, största qvantiteterne Linirö, ån sjelfva Linet. hvartill fröet egentligen är en biproduct. Anläggandet af Oljeslagerier vore visserligen också ett sätt, att förmånligare tillgodogöra denna biproduct: men man skall troligen länge dröja med att här täfla med vår Stapelort, uti förädlandet af de råämnen där kunna användas, savida man finner sin uträkning vid afsättningen i det skick varan sig i producentens hand betinner. Carlstad den 18 Februari 1835. JOHAN AF WINGARD.