Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1835, sida 3

Ett nytt bevis på Landshöfdinge af ÄWingärds omtanka för dess Lån lem nar följande uppmaning från honom, för hvilken vi med nöje lemna en plats i vär tidning: vi skulle dock anse, att uppmaningen i första runmet bort ställas till de Handlande inom ståderna i Wermland, ty att förfrågningar om Linfrö och ordres till uppköp härifrån icke saknats, känna vi ganska bestämdt. Mången här tror anledningen, hvarföre endast nagra få hundrade tunnor Linfrö hitkomma fran Wermland, da deremot lika manga tusen hitföras från Bohus Län, till en del vara den, att uppköpare på förstnämnda orten icke nöja sig med en billig förtjenst, utan, som man hört berättas. endast tillbjuda allmogen I tunna Salt mot 1 tunna frö, hvilket, om förhallandet är sannt, naturligtvis icke framlockar en tilltagande produktion. Att det frö, som hitförts från Wermland. icke är lika god köpmanna-vara som den, hvilken hitkommer från Bohus Län och Halland, vitsordas af exportörerne; härpa bafva vi ock ansett oss böra fästa vederbörandes uppmärksamhet. — Skrifvelsen lyder sålunda: Da Linfrö numera lärer äfvensom Oljekakor uti ganska betydliga qvantiteter exporteras fran Götheborg, till stigande priser, och ingangun ordres icke alltid kunnat fullgöras; tager jag mig en anledning dätraf fåsta därvarande Herrar IIandlandes uppmärksamhet, på uagra förhållanden i Wermland hvilka synas gifva vid handen, att innom denua Provins. moöjligtvis skulle kunna uppköpas icke obetydligt Linfröåtvensom iraliända på tid den andra producten af växten, eller sjeltva Linet. Under de sednare tiugo aren har Wermländska Kongl. tfusliUning-Åäll-kapet årligen intörskrifvit och i alla Eånets delay spridt, Ållan under bundr: tunnor Riga YLinfrö. till Lin-Kulturens befrämjande , och däraf har följt att numera Orten har sitt behof at Lin till väfnader i det närmaste fyllt samt att på den vidsträckta vtan, en ganska stor qvantitet Linfrö produ coras, HÅlst man hår later Linet mogna och icke sasom i vissa delar atf