Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1835, sida 2

I Styckegods. Den tånkandes bok... syner och profetior år: ett snillrikt arbete, på hvilket Stockholms Aftonblad fåstat allmänhetens uppmärksamhet, och ehuru. det icke ingår i vår tidnings tendens att recensera litterära foster. kunna vi åock icke neka. oss nöjet. att ur detta märkvärdiga: arbete, hvilket otvifvelaktigt alrager sig hvarje tånkandes uppmärksamhet, meddela ett utdrag. Vi anse, att Svenska Nationen redan antagit en. politisk. riktning. för hvilken: denna bok. icke kan: blifva utan betydelse; den blifserdet: så mycket. mer genom försattarens bibliska dictian, hvilken: skrifart, på samma gång som vi anse: den den svåraste, en skribent kan. antaga, uteslutande egnar sig genom sin sammantrångda kraft och enkta värdighet, för ett dylikt ämne som detta. Se hår XIII, XIV och XV Capitlena, så lydande: ÅJag gick ut i den stora staden, och såg dess härlighet och dess uselbet. Då mötte mig en läkare, som fick. mig fatt och. sade: kom, jag vill visa dig: ett. under:. Och jag följde honom i Hans hus. Der: satte han en droppa. vatten. under ett mäkta konstigt glas, och sade: jag vill visa dig hurn underbarligen det lefves i det. lilla. Och jag såg i vattudteppaw il och varelser, som kämpade emot hvarandra. Der voro likason fiskar , många ganska lysande: eller uppblåsta,. eller el. jest besynnerliga, hvar och en efter sin: art:: men alla hade de vingar, och ville högre strälva. än vingarne buro dem. En fisk, hvit på hufvudet, med blått band; och mänga prydnader, satt högst och ville befalla de andra, men de gåckade honom , sättande sina väsor så högt upp. de förmadile. ö Och der syntes lika som väderbubblor af deras muns väder, ocli fiskarne jagade efter bubblorna. och tnggade dem oci stötte dem ut ifrånsig.. och jag märkte, att så snart en bubbla vardt utstött: utur. vattudroppan, så framkallade den förnämste fisken. en ry bubbla utur en fisksmun. och de andre siskarue kifvades om hy em som. kunde bläsa bubblan. störst, eller tugga honom så att hav: blef minst. Men: der funnos ock några. fiskar, som försigtigt luktade på bubblorna: och vände dem, likasom af fruktan: att de skulle brista. Och jag kunde icke förstå hvad. den leken. betydde, ty. den: tycktes icke vilja blifva slut. Da tog-låkaver: en. ny vattudroppa och: satte under glaset, och jag såg. Der voro liksom svarta syrsotade djur, som: stridde med hvarandra, men: jag kunde icke mårka, om: de voro. af dem, som. åro rene eller orenefter Mosis lag, ty deras art var svår att begripa. Många hade horn, och der funnos de , som hade horn i sidan. a VR 2