allmånna erkånslan , att åt hans nedborgsmanna dygder egna tacksamhetens offer. Likväl har, i de husliga kretsarne, der sauningsvännen smular hjertan att njuta bland glada vänner, redligheten icke urvuktlätit besjungiw värdet af huns. storhet och fäderneslandets ära. Och om, under sitdane förhidlanden. en tjensteman, i närheten, inbjuder en hel corps att dela hans glädje öfver någon vunnen befordran; om då medlemmarne af denna. Corps. uppmams sin dervarande högste befälhafvare, att uti en skål betyga deras utmärkta aktning för en. af Sveriges yppersta: Medborgare, tillstädesvarande person; om skålen. munsrant tömmes af proponenterne, på stående fot, vid. ett måmgfaldigt upprepadt hurrarop, att besegla deras. inre föreställning i tankans absoluta vedd, och. om di. slutligen. denne Medborgare, vid affärden, blir buren i. sin vagn. på desse redbare patrioters skuldror, med varm tillgifvenhet för Konung och bhosterland, så bör detta för honom vara en försäkran, att han, efter slutade strider med ljusets fiender och sbåseriets sinecurer, skall emottagas i den rättälskande nationens öppna armar, och, saxväl här, som: inom. alla de provinser han på återresan passerar, offentligen, hyllas. med ett obudet erkännande af hans. nit för sitt Fåderneslands intresse och hans omuteliga egenskaper, äfven i det. fall. hans goda afsigter skulle hafva förfelat sitt ändamal; — då han väl kan, blifaöfxermannad, men. icke öfvervunnen. När framdeles, under aftonskymningen, idogheten hvwälar och. ålderdomem samlar ungdomen kring sin eldbrasa, att omtala detpasserade i, förflutna tider, då. skola de gumle ej; hetter: glömma förespegla den; de: store. — dem minner, lemnat rum i tidehvarfvens annaler — vid: skenet af. don fackla, som Anders Danielson. en gång tände åt uppvexande slägter, för. upplysningens. och civilisationens framgång.