He 111411 Tv PR 24 2 44 J eW—L—Lp M:tt, 4 om ej styrelsen bör allvarligen uppmanas att lemna uppmärksamhet till behofvet deraf? Jag utbeder mig derföre att få göra en framställning, sor. stödd på de enkla principer jag kunnat uppfatta och de hnfvudsakliga facta jag kan känna, icke bör blifva svår att följa, och som unJligen kunde förma Ut-kottet att taga ämnet under ny pröfning. Utskottet har väl sagt, att en reform i hela försrarsrerkets organivatiom bör utgå från en kRrigsadministratiun, som innebär och uttrycker des enhet i vilja och verkning, hvarmed Kongl. Maj:t låter. handkafra denna inngtpåliggande gren af Styrelsen Men — är då detta Utskottets yttrande allvar, eller är det ett skämt? Hvar finnes hos oss en sädan enhet i KrigsAdministrationen? — Hvem har ännu visat sig ega miusta begrepp om en sadan enhet, då man undantager nagra få rop i öknen al en siler annan kepresentant vid förra Riksdagar? Hatva vi ej till och med vid denna Riksdag ifrågasatt en grundlagsförändring, med en Landtoch en Sjö-Krigsminister, hvilket är i rak strid med tankan på en administrativ enhet för vart försvar. der Kustoch Skärgårdskriget är så högst vigtigt att taga i betraktande? MHafva vi sett det ringaste spår af påtänkt system fran den nuvarande krigsadministrationens sida? Nej! och under sådane förhallanden, hvarföre skulle då Ständerne icke våga, att med angifvande af de allmännase och vigtigaste grunderne för vart försvars organisation, pakalla Regeringens verksamhet till förändringens skyndsamma och ändamalsenliga utförande? Skulle väl dessa grunder fordra mer än vanligt förstand? Skulle dertill fordras konstkännedom eller djup vetenskaplighet? Jag tror det ej; och jag tror det så mycket mindre, som man sett så många hevis, snart sagt i hvarje lands Historia, huru Nationerna bäst och lyckligast organiserat sig, under farans svåraste tidpuncter, då de friska folkkrafterna uträttat, hvad de förlåsna Herrarne aldrig förmätt. vare det långt ifrån mig att anse mig kunna sramlemna en utförlig eller i allt oklanderlig plan för vårt försvar; men må det tillätas mig att framställa de hufvudsakligaste grunderna derför inför mine medborgares granskande blickar, på det att den allmänna andan må framkalla och utveckla den stora, allmänna angelägenheten. Se här, min tro! Sverige bör organisera sitt försvar i sammanhang med Norrige. Bägge Ländernes krafter utmattas eljest i freden och samverka ej nog i kriget. Norrige ger stor tillgång på sjöfolk. Sverige har i proportion mer folk för Armeen. Norriges utom gränsen activa Landtarmeen, kan ej efter grundlagen bringas öfver 12,000 man. Sverige kan med lätthet uppställa 3 klasser Beräring, eller 40,000 man, samt den stam, som fordras att i fred underhållas för dessa 3:ne Classers öfning och sammanhållning. Jag antager denna stam till 15.000 man Indelt Infanteri, 3000 man Cavalleri och 2000 man Artillerj eller tillsammans 20.000 man. Då skulle Sveriges och Norriges gemensamma försvar till lands, vid krigets första början, sedan 2000 man Beväring ingät; i Artilleriet, 2000 i Cavalleriet, samt 36,000 man Beväring och 3000 man extra Rotering i Infanteriet, blifva ungefär följande: Artilleri 4500 man, Cavalleri 6000 man, Infanteri 64,000 man och Effective inom larigstheatern be, räknar jag: 4000 man Artilleri, 5000 man Cavalleri och 25.000 man Infan. teri, såsom den styrka hvilken kan vara redo till strid, och för hvilken saledes i begge Rikena alla behof böra vara i erforderlig ordning, under det att i reservdepoter den yngsta Beräringselasseu uppexerceras, bekläckes och utvre. des; ty — för min del anser jag krigets första faror böra tillhöra 2:dra, 3:kje och 4:de Bevåringsclasserna, som äro fyllda 21 år, och satedes bättre utsta med fälttågets mödor, än de ej fullt utvuxne och stadgade tjugnariga ynglingarne. Och om denna beräkning icke alldeles är origtig och planen oklokfrågar jag, om icke genast inses fördelen af att sålunda kunna bilda en serskild fredsfot och serskild krigsfotTill exempel om Artilleriet, som fordrar en större öfniRnz. ståles på värfning som hittills, men blott till 2000 mans styrka, blef derigenom en be. sparing för dess materiella behofver, och det kunde utan all svarighet vid krigstillfället upptaga ibland sig en lika styrka Beväring: om vissa Beväringsdistricter , motsvarande Årsclasser af S00 man till 1000 man, anslogos till Artilleridistriecter, då 2 å 3 Classer exercerade i Artillerivapnet fyllde nummerstyrkan för de erforderlige 4000 wan Artilleri till krigsfoten. A am mp. A ÖE460 St S fradsfat