ol I Til Bel. af Götheborgs Handels och Bjöfarts Tidnin ( anledning af den i N:o 61 af Giborgs Dagblad införda nya Visan sjungas af redlige Medborgare , far man anhalla om rum för: En splitterny Visa att sjungas af fjäsklöse Svenskur, tillegnad Svenska Minerva och dess släpbärare. (Mel.: De ådle glömma men skvvärdet ej) — — De gamle kände icke kryperi, Vid Thinget hvar sin mening rent utsade; Stod Kungen med sitt Folk i harmoni, Som Folkets man, han Folkets ock hade. Hvad vill väl fjäseriet? Nog ändå Jemt rimlöst snömos sammanrörs af andra, Som för att de ej mera villa få, Gallfebrade hvar frisind skonlöst klandra. Nitt Fosterland: hvad hopp du hyste, såg, När bördens hydra för Karlkungen blödde, När Store Gustaf flög sin cherubsväg, Och sanningen vid Svenskens svärd sig stödde: Och då, när uti Adolf Fredriks dar, Sig oligarker till värt gissel gjorde, Har sorgsen — ack! hur lidande du var, När tårögd du värt adels-ok försporde. I hePga skuggor! blicken till oss ner, Sen folket, vaknadt nu utur sin yra; Det icke svilös af köpta fraser mer, Och låter sig ej mer af rävar styra 3 Fast daåren ropar: tanken är ef fri; Och blindhetsläror man sarmat skt förkunnar, Och mängen gnolar på rysk melodi: Ar den ej fri, som hufvudet man unnar? I eder tid, då var det icke så, Då fanns ej soldad rimsmed i värt rike, Och hade Kungen ordtt, Folket då I honÖÅm sag on vdbnend, mensklig like. Och statens pulsar slogo mera varmt, Pa köptes ingen penna eler tunga, Och Ingen dare skrek: dr landet armt, Det riktas bäst med ökad skatt och tunga! Ej flydd är fädernas patriotism, Nej! — såsom Lazarns den ou uppväckes; I trots af räfvar och af servilism Ej sanningsörnen i sin framfart stäckes! NOTA BENE.