Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1834, sida 2

ter, när dessas död af fadren blef känd, förd af honom till förstaden Stamven på andra sidan Staden, mer än å mil från hennes förra hemvist. Då skall flickan varit alldeles frisk; men påföljande natten insjuknade med lika beskaflade symptomer äfven hon, och afled på morgonen d. 28:de; den döda kroppens begrafning föranstaltades af polisfiskalen samma afton, och nu afhördes inga vidare eller tåtare sjukdomsfall förr ån d. 30:de och 31:ste då likräl flere anmäldes på Stampen, ett och annat i sjelfva Staden, men ganska manga i Majorna. Detta föranlät Landshöfdinge-umbetet sammankalla Läskarne d. 2:dre Ang. f. m., och infunno sig Allilberg. Arfredsson, Brinck, Brulin. Evert, Franck, Kewenter. Lundblad, Mortensson, Schulzen, Wendt och Westring. Jedeur och Bat. Läk. Läbeck voro af embetsgöromal hindrade. Sraren på de då framställde frågor, innehallas i följande förklaring nemligen: att ingen anledniugen förefanns det farsoten blifvit från annan ort införd; att den fortfar att icke visa sig smittosam, att följaktligen sådant fall ej här vore i fråga, att det i 39 8. af Kongl Kungörelsen d. 12 Nov. 1831 omnämnde kungörande i angränsande orter om sjukligheten erfordrades: att hastigt aflidne personers begrafning dock borde, efter hrad försigtigheten fordrar, verkställas endast efter kl. 8 på aftonen ech före kl. 6 på morgonen till preserration för sjukdomen, och dess behandling innan Läkare hinner tillkomma, lämpligast innefattades i Sundbets-Nämndens Kungörelse: och att instundande Larsmässe-markumd ej behöfde inställas, dock skulle allrarligen tillI ses, att icke brännvin, skämd fisk och andra skadliga födoämnen på krogarne finge förskljas. Då ingen af de i Staden praktiserande och närvarande Läkare då åÄnnn haft magon patient med evidenta Cholera-symptomer, så torde hvarje billig och sansad domare inse rigtigheten af de lemnade svaren, isyn. nerhet som ett förhastadt afgörunde icke kunnat ursäktas i en stad med de vidsträckta handekk-relationer som Göteborg. Den 3:dje och 4:de ökades emedlertid sjukdomsoch tödstfalten till betydligt antal, och symptomerna blefvo derjemte så med den förfärliga Cholerans öfverensstämmande, att bade inför Magistraten och Sundbets-Nämnden, sistnämnde dag, den förklaring af nägra Läkare gjordes, att sjukdomen nu visade ett sadant lynne, att enligt deras öfvertygelse, man icke kunde eller borde skilja den från den verkliga Asiatiska Choleran, och att alla de mätt och steg, som mot denna farsot äro anbesalde, borde sättas i verkställighet. Man har klandrat Göteborgs Läkare derföre att det hus, der Ryberg och hans hustru aftedo, icke genast blef cemeradt och sålunda sjukdomen qvåfd i: sin linda; men 1:mo imser hvar och en af det redan anförda, att detta var lika omöjligt för LÅkarne som vederbörande anetoriteter, äfven om det legat inom möjligheten att endast af dessa 2:ne dödsfall bestämma Cholerans närvaro, emedan både communication med de sjuke egt rum och barnet blifvit flyttadt till em helt anman del af Staden (märk.) innan någon af dessa ännu visste hvarken om det ena eller andra: 2:o måste alla som känna loeal-förhalkurkerna finma, att en spårrning varit ovorkstållbar och 3å:o hafva så mångtaldiga exempel adagakagtatt spårrningar, der de latit verkställa sig, gagna till litet eller intet, emedan sjukdomvr, Synnerfigast om den uppkommit genom atmosferiska förhallanden, hrvilket atminstone änun icke ör vederlagdt, alfa hinder onktadt, framgått sin bana. Man har likaledes anfört missnöje derötver, att Cholera-patieuter intogos på Fahlgrenska Sjukhaset och smittan Ålunda icke allenast till Staden infördes, atan ock derigenom anställde der större förödelse äm I annat falk skulle skett. Att vederlägga detta sednare torde komma i fråga på ett annat ställe; hrad det förra äter angär, får man blott anmärka, att utom detta Sjukhus fanus ingen tillgang till vard för det betydliga amtal personer, som var och kom i behof deraf. Efter dessa i kurthet framställda wpplysningar böra vissa Tidnings-Redaetioner och äfven andra frmra, att deras klander mot Göteborgs Läkare varit fullkomligen obehörigt, och att dessa sednare lika litet varit vallande till dem obycksdigra sjukdomens framfart, som det berott af dem att hindra dess upp— komstGöteborgs Läkare kåänm sig såfemda lugna både i öfrertygeln härom ocla genom medvetandet att wider sjelfva farsuotens härjningar uppbudlit alla både kroppsoch själs-krafter att i möjligaste måtto hafva hämmat eller atminstone mikdrat den lidande mensklighetens elände. (Unsändt.) A. — A 3 2 FN HS med få personers procession; att alla de föreskrifter hvilka kunna meddelas