gående allmåänna vägarnas dåliga beskaffenhet i Göteborgs Fögderi, synes vunnit ett lofvärdt afseende hos Krono-Länsmannen i Askims Härad, ty vägarne äro efter sista påkörning vida bättre än de varit det på flere år, ånskönt det ännu fattas mycket innan de kunna jemföras med dem i närheten af hufvudstaden, der dock trafiken år vida större ån på de förre. Men många års försummelse botas svärligen på en gång. Med största förtrytelse måste man deremot betrakta den försumlighet, som Länsmannen i Säfvedals Härad i detta afseende ådagalägger. Har denne Tjensteman dött i Choleran, då är han ursäktad; men lefver han, så torde det vara nödigt göra Konungens Befallningshafvande uppmärksam uppå, att intill derma stund, då vägsynen längesedan skulle vara hållen, på manga ställen ieke ett enda lass Sand i hans District blifvit kördt på vägarne, hvilka äro usla och dåliga med få undantag, men isynnerhet under all kritik från Landvetter, genom Herryda upp till Läns-gränsen. För att öfvertyga sig derom , behöfver man blott fara 3 mil utom Staden genom galgkrogarne, der knappt hälften är broad och hvarest bland annat, natten emellan sistl. Torsdag och Fredag, midtpå vägen stora stenoch grushögar voro aflässte, så att man helt oförväntadt kunde bryta hals och ben. Det vore rätt önskligt, att Länsmanssysslan i Säfvedals Härad måtte lemnas åt en person, hvilken visade mera nit och skicklighet i sitt kall ån den, som innehaft densamma alltsedan H:r Roluff tog afsked, och att Fögderiet isynnerhet snart måtte få en Kronofogde, som med kraft och alfvar kunde vaka öfver lagarnas efterlefvande, ty lönnkrogar, fylleri och de deraf härflytande oordentligheter öfverhandtaga, onäpste, i en förvånande grad. i