—————— —————————————— — Red. har ansett sig icke böra neka en plats för nedanstående, II:r Sven Svenssons, förklaring. Anledningen, hvarföre samma icke förr blifvit synlig, skall, enligt H:r Svenssons uppgift, vara, att en annan Red. en 8 dagar uppehåällit dess införande. Läsaren finner, att Insänd. beklagar sig öfver den medfart honom af härvarande tidningar vederfarits; och då vi voro de, som först offentligt blottade hans uppförande vis ä vis den drunknade artilleristen, och äfven reproducerade en artikel ur Götheborgs Dagblad, beträffande Svenssons uppförande mot dess dräng, mäste vi, i första rummet, anse denna beskyllan såsom rigtad emot oss. Att obetänksamt hafvberöfvat en man sitt goda namn och rykte skulle vi icke vilja hafva att förebrå oss; att detta ock icke varit fallet, derför ga de personers vitsord oss i borgen, hvilka relaterat H:r Svenssons uppförande; och i denna öfvertygelse låta vi, utan vidare förklaring, följande dess skrift gälla för hvad den kan. I följd af den osanfärdiga beskyllan, som blifvit mig påbördad, genom den Annonce som influtit uti Götheborgs Dagblad N:o 97; anser jag mig föranlåten härigenom meddela följande förklaring: Hvad den drunknade Artilleristen vidkommer så år rätta förhalfandet sådant; att den dagen då ifrågavarande Artillerist omkommit , samma dag om aftonen, några karlar af den aflednes kamrater infunnit sig i min gård Oscars Dahl, och der tillfrågade mig, om jag vore sinnad att utlemna min båt, för att bereda dem tillfälle att uppsöka en drunknad karl; denna begäran biföll jag ej; och det af den ordsak att bemälte karlar, som sade sig villja gå ut i båten, för att söka efter den döde, icke med nagon tilltörlitlighet kunde uppgifva mig stället hvarest de hade för afsigt att anställa ansökning. — Förbemälte annonee omförmåler emedlertid, det jag skolat äga kunskap om den drunknade karlens öde, och att emedan det ännu var möjligt att rädda hans lit, det samma hindrat medelst förbudet af min bats begagnande. Af förestaende, synes detta vara en uppenbar ommning; och utom det vittnesbörd mitt egit Samvete lemnar mig sasom oskylldig till denna oriktiga beskyllan; anhaller jag såvida denna min Sannfårdiga förklaring icke antages för dew rätta; i motsatt fall, det åligger insändaren af berörde mot mig ställda tillvitelse; öfverbevisa mig om ett så värkligt begångit oelmistligt handlingssätt. — Likasom om den icke mindre uppdicktade beskyllan, rörande förhallandet med en af mina drängar, som efter 4 Dyngs vistande på Sjukhuset, hemkomiit till mig matt och kraftlös, och af. mig skolat blifvit omenskligt behandlad med arbetes förrättande af pumpning: — vill jag äfven upplysa; att då min dräng på föremiddagen hemkom från Sjukhuset, han endast af mig blef embefsalld, att såvida han förmår, sysselsätta sig med korkskärning; hvarpå hat svarade. det hats krafter fullkomligt medgifver ett sådant arbetes förrättande. Och sedan han endast vistats hos mig 3 timmas tid, på hvilken tid han intog sin frukost, återfördes bemälte dräng på begäran åter till Sjukhuset. bvilket förhallamle drängen sjöt må kunna uppgifva; — och äger jag på Grund häraf föll rättighet att fråga: om icke det är omenskligt handlat af den eller dem. som så udrigt och osannfärdigt, uppenbart vill beJjuga mig: såsom alldeles hHärtill oskylldig: — saurt Ivad ansrar sådant simSv pelt förhaällande bör medtöra 2 Götheborg OscarsDahil den 25 Åug. 1834.