Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1834, sida 2

(Insändt.) Några ord i anledning så väl af den bekanta artikeln i N:o 69 af Göthebargs Havxdels och Sjäfarts Tidning, som af den i N:o 95 af Götheborgs Dagblad utaf Herr Kamp insända skrifvelsen. i När man råkar i contact med dessa i sitt. slag märkliga artiklar, kan man i sanne ej undgå att känna sig mindre angenämt afficierad af deras radicala och svafvelbundna beskaffenhet; hvarvid dock den averniska ångan af den Kampiska skrifvelsens svafvelbundna vätgas, mera piquant. mera differentieradt, kännes uppstiga och besvära den frikänsliga läsaren. Visserligen erkännes, att Comministerns artikel. hvars äkthet Herr Kamp så strängt betviflar och hvars syftning han så hårdt anathemat cerar, var af en ganska bitande och energisk natur, kunnandes, som det tyckes, för den Biskopliga Högvördighetens skull, gerna varit skrifven; men vi hafva ej förefunnit nog gällande skäl att biträda Herr Kamps ännu bittrare assertioner, de der skildra densamma som scandalös, föraktelig och åsyftande att förnärma hans Vördnadsvårda? Biskop och Stiftets Presterskap; lika litet som vi, sedan vi nu erhållit säker underrättelse om saken. kunnat finna Comministern haft så alldeles orätt derutinnan, att han påstod sammanskottet till II. H. varit mindre att anse som en frivillig gärd af de contribuerandes välvilja. Ty, i förra afseendet, hvar finna vi väl, om vi uppmärksamt genomskåda Comministerns uppsats till dess beskaffenhet och syftemål, nägon så svärtande calomnie, någon så gudlös elakhet, att Herr Kamps lugna blod derigenom kunnat så häftigt uppröras och hans andeliga nit så verksamt uppfordras? Huru kan vål en så mild och ädelsinnad mur, sow Häorr Kanp, så omildt och vresigt dömma öfver sin medbroders motiver, dem endast Comministern sjelf och den Gud, som hjertan pröfvar, kunna vet saåkert känna. Tvertom förmodar ju Comministern, det H. H. ej afvetat Herrar hovorarii-ndrifvares mindre dilicata förfarande i att uti insaunlings-långden utstaka paremtoriska beloppet af hvar och ens proestatiom: em deras argerd, don Stiftels Fresturskap skall kunna fulltyga och som, om lEerr Kamp det övskar, skall kunna ljusligen ådagaäggas. Möjligt kan vara, att Herr Kamps Contractister af serskild gunst eder at andra oss okända orsaker blilvit betrisde srardeura utgift; men visst är, att denna gård på andra stilen hoggranneligen blifvit indrilven, och lika visst är, att Comministrar. Adjuneter och Ska män vid Hiksdagswmannavalet — hvar. uli de ej hafva åran deltaga — iugalu da åtagit sig denna sak, hvadan deras I bifall mindre. blifvit rädfrågadt än presumeradt. Hvad var väl sålunda för I dem. annat att görs, då de vid sina namn sago den derbredvid tecknade summun, än att stillatigande honorera densamma liksom. en devset-Sedel, ty hvilken af de yngre och mera beroende ville väl utsätta sig för tillvitelsen att vara trotsig. nesan att synas nidst och obehagligheten att såsom sådane komma att ofördelaktigt noterasDet är saledes asgjordt, att detta sammanskott att det var fritt, men likväl på visst a var ofrivilligt, ehuru på visst sätt fritt; sätt ofrivilligt. — Vi beklaga sluteligen Herr Kamp, att han tagit så illa vid sig derösver, Ä att hans vördnadsvärda förmans statsmanna handlingar af. den, skonings!ösa Dublicismen inför allmänheten så blifvit framlagda: ett attentat, för hvilket