nämnt något. halva dock satt Kronan på Hals 11111414 i: föreställa sig med hvilken obeskriflig hunger detta arbete blifvit, så till sägande, slukadt af Södra och medlersta Europa. Vi våga tryggt påsta att ännu ingen litterär product på så kort tid nånsin vunnit en så omattlig afsätining. Läsaren må sjelf döma, af de, eiter en Fransk tiining, hvars tillföIUtlighet i uppgifter vanligen är öfver all misstanka, här nedan me ldelade detaljer ölver afsättningen af denna bok, som först mot slatet af våren lemnade pressen i Paris. -Föjande siffror betekna den asfgång La Mennais Paroles dun Croyant redan haft. I Paris har blifvit afsatt hundratusen exemplar af de vanliga upplagorne och tvåkundratusen af upplagor beräknade för de fattigare classerne, summa 300,000 Ex.!! i Bri:ssel 6000 exempl. af vanliga upplagor, 2000 af det senare slaget, summa 80003; i Enmren tjagetusen ox. ersamt af se. nare slaget. Utan att vidare kunna uppge siffror, veta vi att en Ita i nsk öfrersättning circulerar öfver hela Norra Ualien, en Polsk i Galicien, en Holländsk i Ghent och norra Nederländerne; dessutom äro en Famändsk ö) versättning och en Tysk färdige att lemna pressen i Paris. Flere upplagor, på Engelska, hafra redan utsalts i London och ö:rige delar af England, och vi hafva af säker hand erfarit att den berömde OConnell är sysselsatt med en Irländsk version. Ehuru visserligen , i ett protestantiskt och serdeles i Nordiskt land, Lamennais bok, efter all anledning, väckte vida mindre uppseende än den i det . Södra, Catholska Europa gjort, kan det dock icke vara utan interesse äfven för våra läsare att något närmare känna en författare och ett arbete, hvilka ; kunnat utö.va ett så omätligt inflytande på sin tid och sin omgifning. Vv; ; meddela derföre bär en skildring af båda, hvilken vi funnit i en Engelsk tidning och som skrifven med talang, äfven synes afhandla ämnet temligen opartiskt. voen ryktbare Abbå de la Mennais , som helt nyligen för andra arbeten , fått absolution af den Heliga Staten, har å nyo groåt försyndat sig. Och med hvilket arbete! Les paroles dun Croyant hafva längesedan passej rat Canalen och vandrat ut bland den större bildade allmänheten. Det är en ny ÅPro eternas Bok, en slags koran afdeladl i Capitel och. rerser. Den är skrifven i en styl, liknande Uppenbarelsebokens, och man kunde lätt föreställa sig att den sett ljuset i det gamla Jerusalem och att författarea inspirerat sig vid Jordans stränder. Abben öfversällar med förbannelser och fördömeser, utan skoning eller åtskilnad, Påtvar, Konungar, Krigare, Prester, Myndigheter och Privilegier af alla slag — med ett ord hela den närvarande och törflutna samhällsordningen. Det finnes — så ropar La Mennais — blott en legitim Suverän, och denna Suverän är — Christus. Christus allena är stor och La Mennais är hans profet, se der i få ord andemeningen af hela arbetet. Under Christi styrelse skall jorden hölja sig med blommor, och barnen skola icke upphöra att offra blommor och frukter ät sina mödrar-. Detta är en å sklingsbild, den La Mennais gerna använder. — Det är utan all fråga, att ett verk, sådant som detta, har sin Jöjliga sida; men derföre må vi icke behandla det så alldeles utan uppmärksamhet. Det år beundransvärd: skrifvet, och på svaga och obildade sinnen, på ungdomliga käns:or kan det knappt fela att tillvälla sig ett ganska vådligt inflytande. Det skall utan all fråga skapa otaliga fanatici och Abbe de la Mennais skall utan tvifvel förrärfva apostlar och sär vngar i myckenhet. Derna bok ger Factionsmännen af alla classer och opinioner vapen i händerna; den är en eldbrand, nedslungad j midten af den moraliska verlden. Dess utgifvaendle ar en verldshär dese, den bötxerströmmar Frankrike, Italien och Spanien och tusende skola lisa den såsom ett evangelum. La Menaais smikrar de lägre folkelasserne med lika mycken skicklighet som list, och hvarje hans ord är beräknadt att i den mindre väl ottafsles bröst väcka denna afond mot den tyckligare, som i menniskans själ väl slumrar, men aldrig fullkomligt dör. Detta arbete, hvars tillkomst hvmje vän af lugn och ordning bör beklaga, har på ett par månader spridt sig srart sagdt öfver hea Errola. Romerska kyrkans högsta ovilja mötte ce s första uppträdapde och man sörvanas öfver att se bannstralen ö(unn, dröäöjande sväfva öfver författarens hufvud. Att han är beredd på allt i detta fall synes emellert d tydligen; förfö jelsen skule for honom vara vålkommen. tv den gamla sanningen står annu fast, att cet just är genom for