2—5 — 2 — Den dag skall komma, då Guds Kyrka Är orden — hvar dess son hans prest; Då Himlen, vi, som men skor, dyrka Och fira MENSKOVAÄRDET?:s fest; — En fest, hvarvid ej offer blöda Uppå en molntäckt farntids sätt; Nej offern? då i hjertan glöda, Och heta: FRIHET, LJUS och RÅTT! Visst dessförinnan ofta dagen Om qvällen blygdfull rodna får, Att usurpatron, blindhetsslagen, Gett menskligheten nya sår: Och myeket blod skall först visst rinna — I blod man frihetsfrön bäst sår! — Skall frihetspalmen styrka vinna, På grafvar hon planteras fär! Förgäfves har ej blod än runnit, Förgäfves gjuts. det icke mer! När menskligheten målet hunnit Blodsrunorne hon alla ser: Hon läser då vår verlds bedrifter — Hon ryser — hon högtidligt svär, Att inga djefvulska inskrifter Hon mer i minnets hällar skär. Då, La Fayette! skall man valfara Till din, som till Sankt Jakobs ) graf, Och minnets genius. förklara Hvad du åt menskligheten gaf: Hur du den offrade ditt hjerta, Ditt snillets glöd, ditt riddarsvärd, Hur du, uppmand af bröders smärta , Skar lagrar i en frelsad verldDå skall man qväda hur du ryckte Dig ifrån Francias modersfamn: Du såg hur bröder man förtryckte Och hörde frihetshjeltars namn, Och slet dig från Auvergn es höjder Ifrån ba Grarges ) blomsterlund, Från bruden, som till gudafröjder Dig inbjöd med serafisk mund. Och seklerne med tjusning dröja Vid Charles-Town ) och se ynglingen, Som nyss sågs hafvets vågor plöja , Ömt helsa Er Kolumbias män! Dig, o Franklin! som väldigt ryckte Från himlen åskorne, som ref ) Från våldet spiran som förtryckte, Och dina bröders fridsdom skref: Dig Washington med segersvärdet, Med Titushjerta i din barm, En. Gideon för menskoväårdet; Och Gates, dig med Cesararm ! Och Er, J mensklighetens männer, . Montgomry, Warren, Wayne, Green, Och Stark och Clinton, slägtets vänner, Och Laurens, Mercer! — Hvilken scen! — Den unge ses så rörd knäböja Då i sublim inspiratiom mt Demostener rösten höja Mot väldets och förtryckarns thron: Som åskor Edra ord framljunga, O, Adams, Hancock, Jetfersson! Ett frihetssvärd är hvar ens tunga, Lee, Randolph, Henry, Livingston! Sen honom bland de Ådle strida, Hvars lösen PMEN SKOVÄRDE! är; Sen honom lagrar sammanvrida, Sen segern hjeltens Fylgia är: Sen honom dyrkad, af millioner Välsignad, från en fridsäll strand Beundrad af vår verlds. nationer Hemljunga till sin. brud, sitt land! Med brusten barm, med sargadt hjerta Ser han, o Francia! dina sår; Din smärta är hans. egen smärta, Bland dina sköldar ömt han står; — 2 2 — a rr MF