Men ho kan kämpa mot hygnan, Mot Er i djeflar i tunique7? — — — Förgäfves spänner riddarn senan Med tåradt öga, afvänd blick! — O Frihet! — du är ingen yra, Ej laglöshet, ej raseri! Som strängarne på välstämd lyra Samtona i en melodf, De fries själar sammantona Till samfällt väl i englafrid; Ty du på endrägt blott kan throna; Du flyr för vapenbrak och strid! — Dock undren ej att terrorismen Sig pyntade med frihets skrud; — Har icke våldet, egoismen Lånt gloria förr från ljusets Gud? — — Har nedrigheten icke lånat Sjelf Religionens himladrägt; I fåra-klåder ulfven rånat Det heligaste i var slägt? — — . Och undren ej, att sonen vänder Sitt öga bort! — Kan han väl se, Hur de med fräcka röfvarhänder t moderns hjerta dolkstyng ge? — — Och undren ej att furstar smida Jern ikring frihets-engelen ); — De som mot ljus och sanning strida, Förbanna hvarje slägtets vän! Allt hämnas, hämnas här i tiden! — Hans bojor ödet hämnade, Förtryckarne i sina hiden Sjelf sör Förtryckarn bleknade; Och Östrike! din Kejsardotter Förtryckarn i triumf borttar, Han som först skiftar verldens lotter, Och sjelf dock sist blott niter drar. Sin Cincinnat I. a Grange tillbaka Får, slägtet återfår sin vån; I dalens famn han ömt ses vaka För bröders väl blott lemnas den: Förgäfves kejsarörn! du bjuder Den ädle bland din thingnarhär ); Hans barm för mensklighet blott sjuder, Blott hennes rustning riddarn bär. Han vakar, vakar blott för bröder, — Napoleon! du skönjer det: — — Hans barm blott för det rätta glöder, Han fångas ej i dina nät! — Nej! fast står kustens jetteklippa Bland stormars ras och vägors svall; Af vindens il böjs dalens sippa, Jerneken den ej böja skall. Han var en gäst, ej för nationen Blott menskkighetens han ock var! En helsnisg ifrån. himbazonen, Ett löfte, ack om bättre dar! En Grenadier ) i slägtets leder, När slägtet tarfvade en mar, Han var sitt lands, sin samtids heder, Den stjerna, som vid Seinen brann! Kolumbia! — res en vård åt hjelten, Res en vid Hudsonflodens strand, Res en uppå Virginsha fälten; Men nej, — Hans grafvård är ditt land t Han sjelf den rest — din stjerneflagga Stjernströr den ädle stumrarns grift, Och dina drakar, som stolt vagga På hafven, qväda hans bedrift. Du Francia! — Res hans bild till heder För honom ej — nej. blott för dig! Hans minne elde dina leder, Att följa Julihoppets stig!