Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1834, sida 2

(Insändt.) OM KUSTERNA VID KATTEGATT. Sjömän, som beseglat verldshafven, med urskiljning och sakkännedom, vidblifva den öfvertygelsen att Kattegatt med skäl bör räknas i första rummef bland de för segelsarten vådligaste pass, emedan utom dess strömhvälfI ning af mångfaldiga varieteter åt olika häll, inom en sträckning af 40 geographiska mil, hvars sättning följaktligen aldrig kan beräknas med erforderlig noggranhet , möter äfven den olägenheten att, när ström och vind gå åt land, isynnerhet med starkare kraft, det sällan blir möjligt att i den sig deraf härledande krabbsjö utmed kusterna gå desse fri, serdeles der, hvarest värnade hamnar och ankarplatsar saknas. Exempel hafva gifvits på strömmens sättning, då fartyg — liggande för styrbords halsar under blott bramsegels vindstyrka — som med sydostlig vind varit på höjden af Trindelen och kl. 11 sett dess fyr, kl. 2 samma natt strandat på Klöfrerskär innom Winga; i och andra åter hafva räknat sig vara under Marstrand; i det ögonblick de 3 Nidingen förlorat, o. s. v. ö Det är under sådane omständigheter nödigt att hafva goda hamnar, lysande fyrar och ett ändamalsenligt lotseri, som erbjuder den blottstållde sjömannen räddning, när han, derom osäker, sväsvar redlös, emellan lifvet och döden, å ett stormigt haf. Der sådane hamnar icke finnas, är åtminstone lotsinrättning öfverflödig; ty lotsar behöfvas lika litet att lotsa fartyg på kusten, som dessa å öppna hafvet kunna vara i beliof af lots, och följden deraf blir, att sjömän förlora Hf och medborgare deras egendom, vid ifrågavarande sal. Så har inträffat utmed Kattegatts kuster. Landade varor vittna j hårom och stycken af splittrade skeppsvrak ser man utgöra hela byggnader utmed Jutlands och Hallands stränder, uppförde likasom voro de trophåer, att bevara minnet om hafselementernas segrar öfver menskligheten. Bohuslänska kusten erbjuder säkra hamnar, och när en dag säkerhetssanstalterne för sjöfarten vid densamma bringas i behöflig ordning, kan för I sjönannens önskan i detta afseende icke något återstå. Den jutska, med ; dess öar, äfvensom den södra halländska kusten, har deremot naturen vanmägtigt behandlat, ehuru de ursprungeligen hvilat under ett och samma I bröst — men det tillhör ju konsten att fylla hvad naturen briister — emedan utom detta vilkor, konsten alltid vore öfverflödig. De sistnämde kusterne hafva uppgående grund, hvarmed man föreställer sig stranden i lutande plan mot djupet, och de bestå af slygsand. — Flygsand är en allmän benämning, men vi kunna i stället kalla den flygsand, I när den är torr, och vällsand, när den väter. — Under storm inträffar sandI flod, såväl i hafvet som å landet, i de trakter hvarest flygsand finnes och å I ytan icke är gräsbevuxet eller sandsäd planterad; och der, hvarest man den ena dagen finner däld eller dal, ser man den andra höga sandberg, när kusten icke är brandt, så att vädrets och vattnets krafter der finna motstånd eller studsas. — Äkven sandflod är ett allmänt namn, men låt oss kalla den slod, när sanden blandar sig med vattnet, och yr, när den är torr. — Det är en möjlighet att hus, ja hela byar, deraf kunna blifva inyrade. Man omtalar , att på 1770:talet en dylik flod på Lessö öfverhöljde en hel kyrksocken under det gudstjenst hölls, så att endast spetsen af kyrktornet bar minnet af sen församling, som, innom nägra timmar, blef lefvande begrafven. Det är ) af sådan orsak ganska svårt att inrätta hamnar på sådan kust, när de innom I kort tid kunna igenfyllas och sjelfva segelleden förflyttas från ett ställe till lett annat. Dannemarks välgörande Konung har likväl funnit medel att vid Flastrand, som nu kallas Fredrikshavn, låta inrätta en hamn, der en mindre, till förene, varit anlagd för smärre och endast 5 fots djupgående fartyg. Ett enkelt project till hamnanläggningen uppgjordes, granskades och antogs utan långvariga öfverläggningar; arbetet påbörjades om våren 1831, utfördes af hamnoch fyr-inspecteuren i Dannemark Capiten-Lieutenanten Leth, (hvil