ken i denna befattning efterträdde den namnkunnige Amiralen Löwenörn), biträdd af Capiten-Lieutenant Barfred, under uppsigt af en af embetsmän, handlande och sjömän på stället tillförordnad local-commission, på så sätt att en plan af 24 tunneland derföre utsågs, att kullerstenar dertill upptogos utanför ur hafvet, att den för hamnen utsedda localen inhägnades med pyramidformiga quayer af denna sten, — liknande kulstaplar, men med borttagen rygg, så att derå finnas breda planer, — hvilkas ordnande är det vackraste som af sådan beskaffenhet kan möta ögat, att denna hamn uppmuddrades till 143 danska (nära 15 svenska) fot, och att hela arbetet var så fullkomnadt långt innan årets slut, att fartyg , till ett större antal, der beqvämligen kunde emottagas. Kostnaden, som för denna hamnbyggnad användes, uppgick blott till 30000 danska species, visserligen ganska liten då man tager i betraktande de svårigneter som mött vid arbetets utförande, den dubbelt större dagspenning som der mäst betalas, emo: hvad arbetare fås för här och att det skett med dervid alldeles ovande personer. Utom en mängd fartyg , som redan under hösten här sökte nödhamn för hafveri och andra behof, inbärgades äfven det vid Trindelen stationerade fyrskeppet af samma namn, som kommit i drift och, tillika med de föregående fartygen, säkerligen — möjligen äfven totalt — förolyckats, om icke denna förträffliga hamn varit att tillgå. Oberäknadt en betydlig vinst för orten och hamnen af de räddade fartygen, ersattes äfven hela hamnbyggnadskostnaden vid bärguingen af fyrskeppet, emedan detta skepp kostat 30000 species. Det är en lycka för berörde hamn , att de der utanför varande ref, i förbindelse med den derifrån åt N.O. belägna ön Hirschholmen lägga den ostliga sjön, kterhalla dess styrka, hvarigenom den i vattnet varande flygsanden sjunker samt stannar derutmed och friar inloppet till hamnen från att grundas upp. Åfven på halländska kusten säges ett sädant arbete vara påtänkt, nemligen vid Halmstad, och att Regeringen härtill anslagit 60.000 R:dr banco att, från 1536 års början, med 10,000 R:dr årligen successivt utgå — Skada blott att detta nyttiga företags utförande så länge kommer att fördröjas. — Mångå lif, mycken egendom gå emellertid förlorade, och en utvidgad handelsrörelse måste intill dess äfven uteblifva på en punkt, der sådan skulle kunna bedrisvas i stort, till landets och ställets gemensamma båtnad. Men ehiuru den tilltänkta hamnen vid Halmsted ostridigt mäste blifva nyttig, ej mindre för den egna liandelssjöfarten, ån ock för fartyg under medelmåttiga djupgåenden, som uti HALMSTADSBUGTEN iråka lagervall, kan denna hamn, såsom bestämd endast till 12 fots djup, icke gagna den allmänna sjöfarten oaktadt att vid alla tillfällen fartyg, som för andra behof nödgas söka hamn och ämna sig åt Östersjön , af den vid almstad ieke kunna draga fördel, då de med vinden emelkur S. och N. W. derifrån ieke komma till sjöss. j eo i Det är utmed Hallands södra Kust, uti en raklinig längd af 10 geogr. mil, mellan Warberg och HallandsWdäderö, man endast vid Valkenberg är i tihfålle att inrätta en, i alla afsecenden ändamålsenlig hamn för allmän sjöfart, inuom ett derutanför beläget stenref, Mellanrefvet kalladt, hvarest flera hundrade fartyg kunna skyddas mot alla vindar. Refvet ligger i sträckningen emellan N. N. W. och S.S. O., hvaraf större delen med lågt vatten ligger ofvan och i dess yta, och refvets största djup derunder är ungefärligen från I till 4 fot. Detta, omkring 600 fot breda, ref bör derföre höjas upp, uti en sträckning af 2,009 fot, vid dess inre kant; och då sjön brytes samt studsas vid den yttre eller vestligaste, har man icke att befara det den vid inre kanten skeende påfyllningen deraf ens blir skadad, än mindre rubbad, äfvensom att ej eller isgång här skall kunna göra nägon åverkan, då isen, redan innan den asserat den utmed staden åt hafvet gående Ethkra-Aen, sönderdelas; och att densamma, äfven om den emot förhållandet då vore i än så stora stycken , Utid måste stanna nerom påfyllningen vinner så mycket mera trovärdighet, in de å refvet liggande större och mindre lösa stenar, under manna-minne, cke det ringaste förflyttat sig, samt emedan isgång här endast kan inträffa ed ostlig vind, då den går från landet och vattnet är lägst. (Forts. Y