(Insändt.) om alla de hvilka bo i Staden och interessera sig för yttre skick och ordning länge förundrat sig öfver, att Efterlåtenheten hos Stadens Polis, i afseende på renlighet och snygghet, kunnat lemnas opåtald: — e så är man då ändtligen insändaren af framställningen i M. H:s sista blad tack skyldig, att han i korthet äfven vidrört denna maktpåliggande sak. Jag för min del känner ingen Stad i Sverige, med undantag af Wadstena, der t. ex. Stensättningen är så usel och bristfällig, som i Göteborg. Midtför sjelfva Södra Rådhusdörren hafva, utmed kajen, i mänga år flere famnar af gatan liggat ostensatte, och under söknoch högtidsdagar varit garnerade med stora sophögar. På Lejonbryggan, vid Södra Tullen, — i sjelfva gamla Port, hafva öfver år och dag varit stora hål i stensättvingen, så att hvar och en resande genom en stöt fatt minnesmärke, att han nu är inom Stadens portar. Jag känner ingen ort med en verklig så vacker gata som stora Hamnegatan, der det oskick fätt fortfara, att tvärs öfver gatan åt hamnen draga diken för vattens och orenlighets aflopp, öfver hvilka man antingen måste köra steg för steg, eller äfventyra, att köra sönder hjul och sjädrar. Ingen af husägarne skulle undandraga sig att inom en viss förelagd tid låta lägga en underjordisk ränna, så att gatan blef jemn och farbar utan risk. HUvad vägarne ikring Staden angår, så äro de flesta också usla. Breda vägen i Masthugget är efter minsta regn ett haf af gyttja, plandad med Stenrös. Det omsorgsfulla och dyrbara väg-arbetet genom Majorna är i saknad af förståndig tillsyn och vidmakthållning snart åter förstördt. — Södra vågen ö utom Staden liknar, genom de under sista torkan uppkörde små stenar, snarare en flalländsk Bondåcker, än en Chausske. Förr än man vill sälla tll några gubbar ur Baracken för att plocka bort stenarne, eller att låta slå dem sönder, må de resande helldre köra sönder sina åkdon. Dike, — man vill Kommer man längre: ut. på Göteborgs Fögderies vågar, helst i Sålvedals Härad, så, — längt ifrån att de utgöra en plan, sluttande åt häda sidor, betiöfver man blott räkna stötarne på hvarje hemmans vägstycke, för att så rått på antalet af gårdens åboar, ty der åttingen slutar, der är en grop i vägen, lemnad med beråkning, att grannen skall fylla den med sitt lass, men som denne har samma beräkning så är hela väglängden att jemföra med ett svallande haf och ju flera Åboar i en gård, desto värre är sjögangen. Om vattnet gör utskärningar vid Jultiden få de vara till Midsommar. Vid Kallebäcksled har alltsedan Jul halfva vägen varit utskuren, Länsmannen har farit vågen många gånger, men ingen lagning har tills i dag den 26 Juni ej tala om ett lagligt dike, långs Getebergs-äng, har ej funnits i många år. I synts till. Stensättningen hitom Gammelstads Bro är ett non plus ultra af uselhet. Om allmänna Landsvägen emellan Göteborg och Borås är ej värdt att tala, ty ehuru för millioner R:drs värde årligen dera forslas, tycks den dock vara lemnad åt sitt öde så väl af Konungens Befallningshafvande i detta, som i Elfsborgs Lån, och ingen ting bättre kunde hända än att Hans Maj:t Konungen eller Hans Kgl. Höghet Kronprinsen en gång gjorde en resa deråt. Då skulle man i bast få se på annat. Så dåliga vägar som i Göteborgs Fögderi och som den till Borås finnes ej i hela landet. På rörelsen må ej skyllas, ty den är kring hufvudstaden vida större och ändå äro Landsvägarne der förträffeliga. Må dock ingen tro att allmogen har godt utaf då man öfverser med dess dåliga väghållning och tar öl för ärendet. En väg, en gång väl iståndsatt och upphöjd i midten, är vida lättare vidmakthållen än den, som blifvit ihålig, ty vattnet , som ej kan afrinna, uppblöter och förderfvar vågen mer och mer. På allmänna Landsvägarne framköres nu grushögar; de få ligga outbredde till den dagen då vägsynen skall hållas. Om de resande, som emedlertid måste köra längs diken. köra völt deröfver. — om en häst deraf blir skygg,