Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1834, sida 2

En artikel i denna tidning, för d. 24 sistl. Maj, har föranledt H:r Comp. Råd. och Ridd. B. H. Santesson att till Red. afla ta en skrifvelse, beledsagad af dess anförande, som åtföljt en återremiss till Banko-Utskottet , och pa dess begäran införes nedanföre begge delarne. Red. vill, vid bedömande af II:r C. R:s betänkande, icke gå den värde Läsaren i förväg; men anser sig dock böra nämna följande: H:r C. R:s insinuation att vi, säväl i ifrågavarande fall som vid föregaende tillfällen under nu påstående Riksdag, byggt vara omdömen om Götheborgs Riksdagsmän på Correspondent-underrättel-er, är alldeles falsk. Hvad ytterligare vidkommer H:r C. R:s skrifvelse, sa vill deraf Synas, Som H:r C. R. ansett förenämnde vår artikel inneatta personligheter. För att aftvå oss denna beskyllning, hänvisa vi Läsaren till N:o 57 af denna tidning. och hvar och en skall finna, att vi deruti endast bedömt den offentliga nannens handling. Men: de fleste af våra offentlige män vidladas al en Ömtalbet, som ofta öfvergår till löjlighet; och smådelse kallas arf dem allt, son innefattar en strängare granskning af deras handlingar. De borde dock nu, sedan: den gamla goda tiden är förliden, veta finna sig i deras öde. Pressens skyndsamma meddelanden, som begärligt was, sprida ett hasdtigare ljus Öfver det offentliga lifvet, än fordomdags; och större äro nu anspaken på den oo fentlige mannen, och strängare nu, än förr, granskas dess handlingar. Fö: det närvarande tillhör det icke oss att, med anledning af Ir C. Ris skilvelse, undersöka. om bemäldte Herre sökt eller icke sökt att blifva Riksdagsman fö, Götheborg; men vallängden utvisar dock, att denna befattning icke blitvit H:r C. R. påtrugad. Emedlertid, vare härmed huru som heldst, så anse vi Representanten skyldig att lyssna till opinionen i hemorten; vi anse honom skyldig att bereda denna opinion, då den önskar något grundligt nyttigt, en ökad framgång; och då denna pligt uppfylles, åger han visserligen den obestridliga rättigheten att individuelt deröfver ega en skiljaktig mening, — men I l