Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1834, sida 2

NÅGOT OM RRÄNVINSBRÄNNING OCH REALISATION. Pe tvenne hufvudsjukdomar af hvilka Sveriges StatskropfEi ekonomiskt afseende lider och till hvilkas botande isynnerhet Riksens Ständer blefvo sammunkullade, voro: att hejda fylleriets allt mera öfverhandtagande följder och stadvundet af Rikets myntverk. När Riksdagen öppnades, hördes mänga rättsinnive Representanter höja sin röst för inskränkandet af Bränvinsbränningen, och med ratta ansågs blott en hög skatt af 12 till 16 sk. B:co på kannan kunna förekonnna Baänvinets öfvermättliga förtärande. Under tiden har man läst en mängd afnandlin( gar i Tidningarne, hvaraf största delen går ut på att visa, huru mycket Sveriges landkultur, ladugärdar och svinafvel har vunnit; men visligen hafva desse halsafskärande Stats-Ekonomister förtegat, huru mycket sämre folket, under tiden, har blifvit, och att det numera i Sverige är ganska svärt att ibland 1040 arbetskarlar finna en enda, som förenar nykterhet med arbetshåg, kärlek till ordning och smak för huslig trefnad. På krogen är nu den rätta bostaden. Om en Nol dat blir fyllhund eller odnglig, för han afsked; han blir Schaare. Var han cj vitt förut, så gifter han sig na. vräker en hop barn på samhället och inom kort tid anlitas Stadens Fattigförsörjning om understöd, och en massa af Uslingar skall nu underhållas af Medborgare, hvaraf största delen knappt sjelfve förma astadkomma medeln för en tarflig utkomst. En väldig talare stiger upp på Riddarehuset . yrkar på Tolagens indragande till kronan, och af alla Sveriges Städers Riksdagsmän ) uppstiger ej en enda att visa, det fattigdom och uselhet i Städerne, till hvars afböjande en betydlig del af Tolagen åtgår, isynnerhet uppkommer genom en miingd förafskedade Soldater, som qvarblifva der, och dernäst at kristokratiens infernaliska åtrå, att med stora pannor och gränslös briinvinsbränning försoffa hela Nationen. IIvarje ädel lagstiftare har alltid satt fragun: hvilket är deteråtlta;, framföre den: hvilket är det nyttiga?. Om nu själen är mera än kroppen: om sedighet, arbetslust, ordning och huslighet hos massan af folket är af ett ojemförligt högre värde än vidsträckta odlingar, feta kor och galtar. af hvilket allt dock andra lånder, i hvilka bränvinsbränningen cj su, sow hos oss. vit ölver all höfvan, konva uppvisa större fallkomlishet; då finner det nyttiga. hos lika mänga suknas. man tv värv. att hos manga Riksdagsmän det egna intresset öfvorväger det allmånvunas. och att den enkla urskillningen, att gifra företräde åt det rätta franfför Inzen har det kunnat undfalla att, ju längre Riksdagen framiskridit, ifrancet emot sszränviussupandet och yrkandet att lägga en hög skatt på Bränvin blifvit allt tystare och tystare. Väl har mon hört talas om. att de stora pannors antal skull inskränkas, men deremot har man återigen berättat, att jordlappar at 300 R:ars värde skola berättiga Imnehafvaren att bränna. då likväl förut 300 R:ar var minimum. Om dessa principer skola utgöra grunden för nya bräuviusbrånningsförordningen, om ej 12 å 16 sk. skatt läggas på kannan Bränvin, du är denna Riksdag fördersligare än många förut varit, och ingenting återstar för den bättre delen af Nationen, än att förlita sig på Konungens vishet och att Hans Maj:t matte vägra sin sanktion ät en lag, hvilken rakt går ut på att undergräåqsva de sumhällsdygder, hvilka endast göra ett folk stort och sällt. Hvad realisationsfrågan vidkommer, så, huru vigtig den är, anse vi den, jemförd med den förra, likväl intaga ett underordnadt rum; ty blir Massan af folket sedig och förståndig, så lärer den snart utrota alla andra missbruk och bristsålligheter. Men åfven här gäller det redligheten och principen. Om en enskilt man fatt sis anförtrott andras egendom, — i nödens stund angripit den till upprätthällande af sin medborgerliga existens och slutligen, då hvar och en vill ha I sitt, ej kan betala fullt, utan anhåller få ackordera, men bjuder hälften, eller J:delar af hvad hans Stat visar, och sålunda vill bedraga sina borgenärer, då anses han för en Skälm och sällan eller aldrig återvinner han förtroende och kredit. Hvad skall man då säga om Representanter, som veta att Statens Bank, å hvilken tusende sinom tusende lidit förluster och genom hvars manövrer många sett sin förmögenhet reducerad till hälften, har fulla tillgångar att inlösa Bankoriksdalersedeln med 18 skillingar Silfver-Specie, för nyltans skull yrka. att det dock endast mätte ske med 16 sk. — Hvar skall man söka redlighet när en så kallad folkets man framkommer med propositioner för ett national-bedrägeri? Menar man, att Sverige utgör den enda Staten i Europa, obevakad af