andra nationer i frågor af så maktspåligande beskaffenhet? Om Statens enskilte borgare ej kunna umhära utländsk kredit och den ofta missbrukas, mätte då åt minstone Rikets Representanter akta sig visa vägen, huru man bör nyttja bedrägeri, för att liqvidera sina skulder och undergräfva Statens kredit. Kan ej 128 2, stå fast, och olyckor befuras af realisationen till 128 s., må då Banken förklaras i Cessionstillständ och hvarje Sedelinnehafvare få hvad den förmär att betala; men att undanstjäla Sedelinnehafvarne hvad dem tillhör, det är bedrägeri, och en redlig man föraktar att låta bruka sig till verktyg af andras egoistiska planer. Om en Renegat, efter att hafva offrat närmaste anhöriges, vänners och bekantas välfärd ät sitt slöseri, spel och liderlighet, nu börjar en ny bana, dymedelst att han, till förmån för den tiggareklass han RT arbetar för rubbning af hvad Konung och Ständer en gång högtidligen lofvat; må han skörda de lagrar hans bragder förtjena, han har längesedan svikit det t allmännas förhoppningar och har ingenting mera att förlora; men med smärta skulle man ändra opinionen om den, till hvilken hvarje redlig hittills i Fäderneslandets alla vigtiga frågor så gerna satt sin förtröstan och tillit. Om en Engelsk Representant uppstod och androg: att, emedan en ofantlig del af Engelska Statspapper nu voro cirkulerande utomlands, Underhmset borde begagna tillfället inlösa dem med 12 pCt förlust, emedan ovmedelst untiotens xkattehidrag betydligen skulle minskas, så skulle hvarje rätts nmig HEMEHSmI n anse honom med förakt, och om flere röster derom förenade siv eller nagon minister gjorde mine art lyssna dertill, sa skulle I Englands kredit, — hvilande ja den striingaste redlighet och ordhallighet. — för alltid vara rubbad och ingenting i verlden skulle kunna äterställa densamma, Ja, en Statsbankriut inom unmtgra mänader vara oundviklig. Sveriges rättänkande innevånare hysa den fasta öfvertggelsen, utt Ilans Majestät Konungen aldrig skall rubba sitt on gang gifna löfte, utan till förekommande af sina Undersatares förluster och till bevarande at andra na-— tioners aktning heldre förklara Banken i konk urstillstand, än att inga på en annan Realisationszrund; ty om man ej skulle kunna så ta förtroende till. hvad bada Statomakterna gemensamt beslutit, till hvad må meo då sätta tro?