Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 maj 1834, sida 2

huru Red. fattat det oryggliga heslut att icke inlåäta sig i någon polemik med Red. af Dagbladet, och ofta visat detta vid Dagbladets anfall tid efter annan, så kunna vi dock, med förbigående af all tillrättavisning, i händelse sadan vore pakallad, icke neka plats för följande artikel, som har för afsigt att försvara Capten Lindeberg, en man, hvars i Sverige 1809 och l832 adagalagde tänkesätt gjort honom till Svenska Nationens älskling. Till Hedaktimen af Götheborgs Handels och SjöfartsTidning. Anhalles om benäget införande af nedanstaende uppsats, hvilken torde tillrättavisas i nagon not, så framt Insänd. ouppsåtligen skulle misstagit sis om allmänna opinionen, hvilket han dock icke förmodar. Capt. Lindeberg. (En minnesbita till Redakt. af G:borgs Dagblad.) Att Dagbladet hitintills icke röjt någon opinion, har den bildade delen af allmänheten ädelmodigt öfversett, da den i Redaktionens filologiska styltdans och harlekinslika hopflickning af långodts, med och utan signatur, trott sig evident finna, att Redaktionen i alla hänseenden är oförmögen, att hysa någon opinion: ty ett omdöme förutsätter alltid en, om än aldrig så ytlig bekantskap med det ämne, hvarörver det skall fällas och afkunnas. Man har hållit och läst Dagbladet endast med afseende på dess för ortens innevånare understundom vigtiga annonser, och i öfrigt trott hela dess tendens vara, att pensionera Redaktionen; och då framgangen härvid helt och hållit ligger inom privatlifvets helgedom, kan den natnrligtvis icke med fog blifva föremal för den offentliga granskningen. Sjelfva Dagbladet skulle ej heller nu blifvit det. om det troget hallit sig vid den gamla, visa maximen: ne sutor ultra erepidam):; ty svagheten bör få vara sin egen sköld, d. v. s., den slappa oförmågan och krassa okunnigheten böra inför kritiken ega samma förmansrätt, som en avita menniska inför domstolen och borgerliga lagen. Blir en galuing FS OS 1miAiA I