Så har saken framställt sig för min tanka. Det äår möjligt, att alla de, som afgälvo sin röst emot fragan, icke lika klart gjorde sig reda för de bevekelsegrunder, hvarefter de handlade: det år äfven möjligt, att alla de utom representationen, som med värma och deltagande följde årendets utveckling, och gladde sig at det slutliga resultatet, icke rätt tydligt insago dess vigt: det är vidare möjligt, att Eders Maj:ts rådgisvare icke sjelfre insett det, och smlunda icke för EderMaj:t framställt det under denna synpunkt. Men da jag gjort det, skulle jag tro mig förråda min pligt mot Konung och Fädernesland, om jag tvekade att uttala hvad jag tror. Skulle det äfven så hända, att jag misstager mig i min åsigt, så åfventyrar jag hellre att begå ett misstag. än ett förräderi mot hvad jag anser för min skyldighet. Jag misstager mig dock säkert icke. om jag säger, att ehvad som än vid detta tillfälle mätte ha varit nationens representanters tanka, den måtte ha endast hvälft sig omkring Bankärendet, eller syftat till nagot högre, så stadnar nationen likväl icke vid detta underordnade föremål. IIon önskar reformer af stor och genomgripande art; hom begär en förbättrad representation och med den en förbättrad inre administration, stadga i lagstiftningen och lagar blott der de behölvas; hon begår fria näringar , minskade skatter, med ett ord alla dessa välgerningar af en väl ordnad statsförfattning, som förtroendet och samdrägten mellan en ädel och upplyst Konung och ett troget och upplyst Folk kunna medföra. Hon har i det hittills följda Regeringssystemet funnit så få anledningar att hoppas dessa önskningars fullbordan: det är då tid att vidtaga ett annat. Kunde den 11 Mars bringa oss ett steg närmare detta lyckliga mål, skulle denna dag bli tusenfaldt välsignelserikare än den 13 Mars, hvilken den är så nära, men som ännu halhit sa litet af hvad den lofvat. — — — — — — — — — — — — FÖRFATTAREN TILL ÅSYERIGE 1899 och 1832.—