Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1834, sida 2

Ödmjukt Memorial! (Forts. f. föreg. N:o.) Invändes nu häremot. att t. ex. Bomullsspinnerier hafva tillkon mit 1 äStan hufvudsakligen allt sedan 1831 års Tulltaxa, då rättigheten lemnades att änportera Bomullsgarn under N:o 25, mot hög afgift, så svaras derpa, att den strängare bevakningen, som först var en följd af Quarantaines-bevakningen och sedan blifvit fullföljd af Tullstyrelsens ny organiserade bevakning , dertill gdifrit den enda anledningen; hvarvid dock ej må förbises varans voluminösa beskaffenhet, ty samma rum som upptages af en enda Bundt Bomulkgarn, uppgaende till ett primitift värde af B:co R:dr 6, kan fyllas med nadekram till B:co R:dr 100 värde. — — — — me AA mA III. Bestämmandet af Tullafgifterne för främmande Natur-Produkter af en allmän förbrukning uti Sverige, utgör ni föremålet för vår undersökning. Tull är en beskattning på folket, detta känner enhvar; en indirekt beskattning, som af Contribuenten, folket, vid köpet af en sålunda beskattad vara, icke kan så noga bestämmas; och derföre hafva Tullafgifter alltid utgjort, och komma att utgöra, det makligaste sättet för Lagstiftaren, men icke för Tullstyrelsen , att, genom en så beskaffad beskattning, bereda annars bristande tillgångar; och häraf följer åter, att en vis Lagstiftning aldrig skall tillåta en högre indirekt beskattning på folket, än hvad som jemt erfordras för oundvikliga utgifters bestridande. Med förutsatte allmänna kännedomen af dessa gamla reglor, torde mången hafva undrat öfver ett project, som t. o. m. man söker göra gällande vid Riksdagen, neml.: att lätta Landtmannens bördor genom uppdrifvandet af en Tullinkomst till nära eller fullt det dubbla densamma nu utgör.) Här är dock rätta stället att visa förslagets skadlighet och overkställbarhet. — Hvem utgör, i Sverige, massan af Consumenter? — Land:mannen! Det är utredt, att l5-IG-delar af Svenska Folket tillhöra mer och mindre denna klass. Dessa utgöra saledes 15-16:delar af alla skattebidrag. IIVadan skatten, som ensamt, medelst Tullenskulle drabba Landtmannen. blefve så myeket större som en större personal och thy åtföljande utgifter erfordrades, för att erhålla nettu-hehiällningen af skatten, (Tullen) och illa vore den belåten, som genom ökade Tull-Intrader undslapp t. ex. en grund-katt al B:co R:dr 20 arligen, endr han, vid köp af sina behof, finge dera betala ej allenast berörde B:co R:dr 20, utan ändock B:co R:dr 6 derutöfrer, som aldraminst erfordrades för att åstadkomma dessa under förändrad form palagda B:co R:dr 20, Riktigheten häraf kan icke bestridas. med mindre man skulle vilja pasta, att en besparad, förut vanlig, utgift för det mesta lägges på kistbotten: då deremot det är en naturlig slutföljd, grundad på erfareuhet, om man med full visshet antager, att, öfverhufvud taget, befrielsen från en förut besvärande utgift leder hågen att derföre förskafta sig njutningar, hvaraf den hårdt arbetande Landtmannen icke äger särdeles mänga. Vidare är det ett osvikligt factum, att ju högre en vara står i priset, desto mera minskas dess consumtion; hvaraf följer, att ju drygare Tullafgiften blefve, ju mindre kunde den bestämda summan för Tull-Intraden påräknas; hvaraf alltsd caleulen genast rubbas. Än vidare måste det alltid utgöra en princip hos oss, att, vid betraktande af Sveriges Topografiska beskaftenhet, så litet som möjligt utkasta retelser till oloflige företag. En till det dubbla uppdrifven afgift å artiklar, dem vanan gjort till behof, skulle föranleda till så manga försök att eludera Tullförfattningarne, att fara blef, det hela Svenska ÅArmåen ej skulle förmå bevaka kusten. Ytterligare skulle ett sådant förslags utförande alldeles tillintetgöra våra aktiva rederi-företag på främmande Haft; och Redare finge aftackla sine skepp, för att tillse huru våre behaf fördes först till Danmark, för att sedan i Sverige inpraktiseras. Efter att hafva sålunda framställt grunderne, hvarifrån man bör utga vid bedömandet af den här afiandlade frågan, och då derhos tages i öfvervägande, å ena sidan, Statens billiga ansprål: på beskattningen å främmande alster, i synnerhet dem som äro mindre oumbärliga, och a andra sidan Folkets åtrå att förskaffa sig en njutning till möjligast billigaste pris, men hufvudsakligen vissheten, utt de pnbudne afgifter till Statens behof kunna pårkäknas och icke eluderas; så torde vår nu gällande Tull-Taxa i det närmaste uppsylia, hvad billigtvis derai kan fordras. Att förhöja de deruti bestämde a gifterne, det Andg att I mända fall blottställas för vadan. att antingen alldeles inga eller