alldeles obilligt, om man med ett sådant förhiållande fordrade, att den Judiske ledamoten måtte tillåta oss få behålla den ordning, som för vära Skolverk blifvit stadgad, enl. bästa öfvertygelse, med afseende på Nationens upplysning och bibehållandet af den rena evangeliska läran. Hvad den sednare omständigheten vidkommer, eller svärigheten för en Jude att blifva antagen af en Mästare, så tror jag den ej; men skulle den verkligen i allmänbet existera, så förmodar jag, att något bland Judiska ungdomens enskildta förhållanden måste vara enda motivet för denna svärighet. Den Judiske ledamoten utbreder sedermera sin klagovisa öfver orättvisan af att förebrå dem att de handla, då Judarne blifvit fördömde (ådömde?) endast till handel ; men straxt derpå, i sin blinda ifver och verkliga förlägenhet efter antagliga skäl till bevis att bland Judarne finnas tjenare och underhafvande, eiterar han, med glömska af hvad han nyligen anfört, våra Judiska Matroser, Slagtare, Bagare, Skräddare, Skomakare, Sadelmakare, Målare och Hattmakare, Lärlingar, m. fl. Att Mästare för förenämde Handtverkerier och yrken, bland Judarne, räknas till den tjenande och underhafvande klassen, var mig verkligen hittills alldeles obekant, och som detta ej är fallet hos oss, så hade jag liten anledning kunna förmoda ett dyligt förhallande; denna upplysning är ock den enda förbindelse jag har till den Judiske ledamoten, näst den interessenta. underrättelen om de Judiska Matroserne, så mycket häldre som dessa verkligen äro så sällsynta varelser, att jag ända tills nu ej visste, det några sådane existerade; i öfrigt finner jag dessa bevisen så fullkomligen öfvertygande och klara. neml. att ibland Judarne finnas tjenare och underhafvande, att jag ej kunnat återhålla min medömkan öfver den J udiske ledamotens svårigheter innan han kunnat så förträffligen lyckas att ställa detta anförande i så klar och öppen dager; Hvad Slagtaren och Bagaren i öfrigt vidkommer, så hade de väl kunnat vara undantagne, då de, enl. Judarnes ritus, skola och måste finnas, och den förres handläggning vid yrket är så ringa, att den knappast förtjenar nämnas; skulle ock förbemäldte slöjdidkande Judar finna sig smikrade af att intaga rang med Herrar, så ma detta gerna stå fast till den församling, dit de höra. Men då den Judiske ledamoten säger, att jag tillbakasätter dem derföre, att de icke hafva lust att på spelhus, vinkällare och krogar stryka sysslolösa omkring och göra ofog och oväsende, så borde han: innehallit med denna anmärkning, besinnande, att vi ännu hafva ett lefvande exempel, i hans egen församling, af en olycklig varelse, som, en längre tid besupen, stört allmänna lugnet, tills han slutligen måst falla: vår allmänna fattigvård till last; usom det, att af hans församling ej fattas andre exempel af. lösagtighet och: liderlighet, som man likväl anser sig böra med. stillatigande förbigå; gerna: hade jag ock undgått meddela dessa upplysningar, om ej författaren: sökt framställa vår Nation: som särdeles begifven på dryckenskap, laster och oordningar. — Hans försvar, i afseende på Judiska fallissementer, innefattar sofismer utan mening och utan sammanhang, hvarigenom de ock ej förtjena någon vederläggning 3; hvad han menar, då han säger att en Svensk Leviatan bortupit, förstår jag ej; menar han dermed någon af Levi slägte, så må han gerna vara både borta och glömd; men menar han dermed någon verkligen Svensk, så hvarföre framdraga exempel af en individs förhallande, som bevis I mot en hel Nation; vet då ej författaren, att allt är relatift, och att en hel Nations: caracter och lynne, dess laster och. fel, lika sa litet som dess stora egenskaper, livarken kunna framdragas eller bedömmas, medelst exempel af några få individers enskildta förhållanden; men den Judiske ledamoten synes: vara benägen åsidosätta äkven sunda förståndet, då han tror sig finna tillfälle: att skymfa en Nation och ett samhälle, som han: ej förstår att högakta. Da den Judiske ledamoten. anför: att så vida hafva. de argaste Judefiender ännu. icke drifvit sitt spel med oss — — att säga att vi — — icke tillhöra någon annan nation, än vär egen, nämligen den Judiska, då har han skål att vredgas; jag inser äfven obetänksamheten af ett:sådant yttrande, men: jag hoppas kunna. tillfredsställa. den. vredgade ledamoten, då jag härmed offentligen återtager denna beskyllning under den uppriktigaste försäkran, att ett sa origtigt utlatande aldrig Hade Blifvit fällt, om icke medvetandet af att det för hvilken annan som. helst varit en förebraelse att påstå honom tillhöra: någon annan Nation än sin egen, förorsakat denna illusion: Den Judiske ledamotens pompeusa anförande, ang. de stora fördelar som: denna orten, äfvensom Marks härad, kommit. i atnjutande af medelst. Judarn, maOaAaCA: C4::2:3. Aamväödan donna artilsal A olet.