härmed låta honom förstå, att jag på inget vis ämnar antaga hans utmaning, ån mindre inlåta mig i någon strid med honom, hvarken med öppen eller sluten hjelm, och vare dermed nog sagdt för att afvärja hans personliga anfall; men då han gifvit sin artikel publicite, så fianer jag mig föranlåten offentligen vederlägga det falska och origtiga i hans förklaring: jag vädjar saledes i till allmänheten och lemnar den stridslystne Rid:laren. i sin tunga rustning, på fria fältet, der han snart måste digna under tyngden af sina rostiga och opolerade vapen. Den Judiske ledamoten, sedan han utsirat sin artikel med en nätt sentens, troligen hämtad ur någon Engelsk förskrift, börjar sin ingress med att göra allmänheten bekant med ej mindre än sex såväl äldre som nyare tidens verldsvise, som : Spinoza, Mendelson, Maimon, Wolf, Kant och Fichte, dem han, under en astronomisk allegorie, benämner som Stjernor af första rangen; förmodligen har han af ren modestie förtegat den Sjunde, ty äfven den enfaldigaste måtte väl lätteligen finna, att af Sex fattas en, för att göra det astronomiska Sjutalet fullt. . Men då det ej torde vara allom gifvet att känna Filosofer, särdeles da de endast framställas under astronomiska former, så kan det vara lämpligt att hår lemna, i möjligaste korta sammandrag, en beskrifning på de trenne första Stjernornas filosofiska sphere. Maimon, den äldsta stjernan, ergo den som först nådde jorden med sitt sken, hann ej sprida sitt ljus längre, än till några commentarier öfver Mischna och Talmud, samt några andra skrifter, angående Judiska läran; men som denna epok inträffade redan på 1100:talet, så är att förmoda, det den ej förmått sprida sitt sken synnerligen vidt öfver de då varande råa och ouppodlade fälten. Mendelson deremot har på 1700:talet, genom sina filosofiska skrifter (hans Jerusalem likväl undantagen,) spridt ett sublimt och klart ljus, som lifligt värmer ån i dag och troligen längre, hvarföre han ock visserligen gjort sig förtjent af att blifva upptagen till ledamot af Academien i Berlin, äfvensom vinna tillträde hos Konungen af Preussen, hvilka fördelar han likväl ej kommit i åtnjutande af. Men, då den Judiske medlemmen behagar citera Spinoza bland Stjernor af första rangen, då hugger han i vädret ända till löjlighet. Spinozas filosofiska principer ha ännu aldrig varit, och kunna aldrig blifva, antagne af någon tänkande varelse, begafvad med sundt förnuft; han öfvergick dessutom från Judiska läran, (sedan han i Synagogan undkom ett mot honom rigtadt lönnmord), till Menonisterna, och slutade med atheismen, då han, medelst geometriska former, sökte öfvertyga och bevisa Gudomens synonymite med substancen; den Judiske ledamoten hav väl citerat dessa Stjernor, men han har ej sagt, att han beskadat dem, följakteligen ej läst dem: jag tror det äfven; ty den som skulle kunna antaga Spinozas filosofiska hypotheser gemensamt med Wolfs, Kants och Fichtes, den hade säkerligen, med denna filosofiska hopsmörjelse, blifvit stadd. på genaste vägen till därhuset. Den tid är redan kommen, da den sunda och: sanna silosofien sprider sitt ljus öfver hela verlden; och den tid är ej mera, då charlatanen lättligen kunde bedraga allmänheten med utprånglandet af sina arcana. Den Judiske ledamoten sänker sig: sedermera fran Stjern-rymden ända ned till Jeremie Klagovisa öfver Judarnes styfmoderliga behandling i Sverige, da han anför som exempel: att den Judiska ungdomen blifvit skymfligen bortvisad fran våra högre skolor, hvarigenom dem ej aterstatt annat alternativ, än att återvända till föräldrarnes tränga verknings-krets; att de hafva största svårighet få en lärling antagen af en mästare Åe. Åc. Hvad Judarnes styfmoderliga behandling med afseende på allmänna läroverken vidkommer, så torde den Judiske ledamoten uppsåtligen söka insinuera nagot missförstånd; ty det kan ej vara honom obekant att, vid våra läroverk, ungdomen skall och mäste undervisas i den rena Evangeliska läran: då nu denna lära, enligl. Skriften, år Judomen en förargelse och Grekomen en galenskap, så maste: det. blifva. en naturlig följd, att den Judiska ungdomen hvarken kan eller vill taga någon plats eller söka inträde i våra läroverk; men att någon af den Judiska ungdomen blifvit från. våra allmänna läroverk skymfligen bortvisad, vägar jag påstå, är en oförskämd osanning, ty äfven den omständigheten, att en Jude, för ej längre tid: sedan än nästlidet år, blef nakad fortsätta sine studier vid en högre skola, hade intet skymfligt till föremal: läroverken inom vart land skvddas och vårdas af Å altningevrda f5,