Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1834, sida 2

derne att få middagar. Iden om klubbkostnadernas och Riksdagsbetjeningsaflöningarnes nedsättning har äfven utgatt från det Högvördiga Preste-Standet, hvilket fördenskull lofvar att, så framt det ej under Riksdagen glömmer sin logica, blifva sparsamt och strängt både till grundsatser och handlingar. Vi lyckönske folket härtill. Tystnaden vid de Kongl. propositionernas föredragning har emellertid här varit lika orubblig som hos Ridderskapet, och de stora financiella planer, som man fran ett eller annat häll inom detta Stånd förväntar sig, hafva ännu ej afnörtsUti Borgare-Ståndet hafva åtskilliga frimodiga yttranden blifvit afgifna utaf personer af anseende och med allmän aktning, och nägra motioner af ingripande art äfven blifvit väckta; men de förra hafva synts oss alltför allmänna, alltför litet i detaljundersökning gående, för att kuuna sprida något verkligt ljus öfver de frågor de behandlat. Det är en god egenskap att tala och i alla ämnen yttra sig frisinnigt — men det är en ännu bättre och nödvändigare att arbeta och undersöka de vigtigare frågorna så, att man i detalj kan utreda dem, och icke tvingas att förlora sig blott i fraser, och endast hafva dessa att sätta emot de kalkyler, hvarmed de stora Räknemästrarne söka sin ära i att förvilla enfaldigt folk. Vid denna egenskap och dess gagnande resultater skulle vi önska, att en och annan af vära yngre, sjelfständiga Riksdagsmän fästade mer uppmärksamhet och värde, än vid det myckna talandet i alla frågor. — Rörande t. ex. landets för ögonblicket vigtigaste angelägenhet, Myntbestämningen, sakne vi ännu från Borgare-Ståndet all slags ledning för opinionen. Bonde-Stäåndet har nu, såsom någon gang tillförene, vid början af Riksdagen uträttat det mesta och sannolikt det bästa det kommer att uträtta. Det har nemligen på förhand förklarat sig afslå alla de begärda tillökningarna i Utgiftstitlarna samt det fordrade Statslanet. De ojemförligt vigtigaste motionerna hafva i detta Stand blifvit bragte a bane, och af hvad som hittills talats vid Riksdagen, anse vi åtminstone Anders Danielssons anföranden för de bästa och mest innehållsrika. En reflexion, som man nagon gang haft tillfälle göra i afseende ä Bonde-Standet, är, att det egentligen utmärker sig, da det handlar i massa. Ej sällan ser man hela Ståndet stiga upp och förena sig , såsom nu senast med Anders Danielsson. När åter hvar och cen skall handla för sig, d. v. s. votera, da tyckes det vara mindre säkert att på förhand veta, hur resultatet kommer att utfalla. Då far man understundom se så besynnerliga saker som t. ex. med Riksdagsmannen v. Zweigbergk, hvilken genom votering vägrats att officielt bevisa obehörigheten af den mot honom gjorda anmärkning att hafva varit Statens ordinarie Tjensteman, sant utan förfrågan hos vederbörande förklaras hafva haft ordin. Eandskontoristbeställning och således fråntagits sin Riksdagsmannarätt, för det hans namn statt i Stats-Kalendern — ett förhallande, hvaröfver v. Zweigbergk tagit sig friheten klaga hos Högsta Domstolen, med bifogande af ett ossicielt betyg, att han i sjelfva verket varit blott extraordinarie. Man skulle således — att döma häraf — vara frestad önska åct Standet hädanefter afgjorde åtminstone de blisvande anslagsfragorna utan votering. Detta skude bade gifva tidsbesparing och säkert göra åsigterna mindre splittrade samt komma Standet att lättare erinra sig, att och huäaru det redan yttrat sin och sina Kommittenters opinion i denna del.