Ax4 BRA RR Herr Cipriano Romberg gaf sistl. Söndag sin, redan förut i detta Blad. annonserade Concert, för ett ganska talrikt Auditorium. Da vi nu ga att nämna några ord om lans intagande spel, anhalla vi, att Läsaren behagade genomögna hvad i denna Tidning, N:o 15, för d. 8 dennes, blifvit citeradt ur Köpenhamns-Posten. Vi kunna icke annat, än på det högsta instämma uti det beröm honom der tillägges: i vår tanka, har Herr Cipriano Romberg. i sitt föredrag, mera känsla och otvifvelaktigt en, vid hans alder naturlig, större kraftfullhet, än hans Mästare, Bernhard Romberg. Den i Danska Tidningen så kallade Beethovens Leengselsvals utfördes äfven här af Herr C. R., och igenkändes såsom den välbekanta, melankholiska Valsen i D dur af denne Mästare. Den exeqverades pa ett sa utmärkt intagande sätt, som, i förening med det herrliga i kompositionen, frampressade mången tar hos dem, hvilka känna det upplyftande i njutningen af skön musik. Vi kunna icke annat, ån på det högsta beklaga dem af vare musikälskande Läsare. som icke varit i tillfälle att sa höra Herr R.; och da vi tillägga, att han utförde de öfriga pjeserne för aftonen, till allmän tillfredsställeke för Publiken, tro vi oss icke behöfva inga uti någon specie l gran-kning af dem. — En ung, första gangen offentligen uppträdande, Musikälskarinna exeqverade en Concert för Pianoforte. Man finner saledes, att Herr Schwenckes, förut i värt Blad, aberopade asigt uti denna del af valet för Concertstycken, redan vunnit mycket! — Ur Jessonda, af Spohr, utförde Herr Liedberg en Duett med en Musikälskarinna (om vi kunna sa benämna henne, då bon förl. är gaf Concert), som, med sin utmärkta talang, utgör en verklig prydnad uti våra musikaliska samqväm. Vi behöfva icke nämna, att Duetten utfördes mästerligt. Te Deum landamus, af Andreas Romberg, slutade Concerten, och afhördes utaf dess Son, som det tycktes, med en uttrycksfull blygsam känsla af det genialiska i kompositionen. På Herr Gunthers Sangöfnings-sällskap, i Måndagsafton, lät äfven Herr Romberg höra sig, och åtskilliga, som icke hade bevistat hans Concert, gjorde der en angenäm bekantskap i förenämnde Beethovens Vals och en annan, af Bernh. Romberg komponerad Solopjes. Herr Gunther hade, Herr Romberg till ära, för aftonen inöfvat af Andreas Rombergs mästerstycken: Davids 110:de Psalm Chör ur die Glocke, hvilka begge af de talrika Amatörerne utfördes. Man hade der tillika det nöjet, att inhämta Herr Rombergs angenäma umgängessätt, och, i fall han härifrån ämnar sig till Stockholm , hvarom vi icke hafva någon kännedom, äro vi öfvertygade, att han der far erfara den uppmärksamhet å Publikens sida, som hans verkliga virtuositet och intagande sätt i privatlifvet så rättvisligen kräfva. Violoncellen står, till sin natur, på det hela, under Violinen. Uti Adagiot har Violoncellen likväl något så intagande, tonerne liksom insinuera sig hos Åhörarens känsla, att man ovillkorligen blir hänförd af dess makt. Blott en tanka tyckes deremot vara rädande om de hastigare tempo, som på detta Instrument så ofta utföras. Tonerna förefalla nemligen grymtande, ofta gnisslande, som det icke star i sjelfva Mästarens makt att afvända.