4 4114 (2180—111C—11 HSA sN(1111 111KCK Höga MAS MM OA T1UD71r ?f—7 blifva en förmur för dess inkräktningar åt denna kanten, är, att de bada regeringarne söka sig en Bundsförvandt, som, utan för mycket uppoffringar a deras sida, hvilket deras redan oerhörda Budgeter ej skulle tillåta, är mäktig utföra deras planer. En sådan Buudsförvandt, torde man invända, är svär att finna; men här visar denne sig, som af sig sjelf, vara Sultans mäktige Vasall, Mehemed Ali i Egypten, förutan hvars biträde hela planen skulle blifva en chimer, vittnande om en förvriden hjärna hos den som framkastat den, men med honom, en lätt utförbar sak. Mehemed Ali, denne despot. den andre Peter den Store både till karakter och lynne, har grundlagt en stat, som, redan i sin början mäktig, med de andra makternas biträde, om de inse dess betydenhet, snart skall uppväxa på Portens ruiner. och blifva en farlig granne för Peters skapelse. Han har genom införandet af europeisk civilisation, konster och uppfinningar, sökt att lyfta en del af sina undersäter ur det mörker, fanatism och de fördomar mot allt nytt, hvilka varit ett hinder för deras framskridande i odling. Genow en despotisk jernspira, slughet och en kraftfull vilja, har han lyckats att öfvervinna de hinder som mött i folkets afvoghet, och skördar nu frukterna för sina bemödanden, da han ser sin stat uppstiga ur den obetylighet den förr innehaft, och redan nu börja rangera sig i linien bland stora och vigtiga stater; ser sig i spetsen för en mäktig, öfvad och disciplinerad arme, hvilken redan en gang bragt Mahmud och dess thron nära sitt fall, och varit upphofvet till den spänning, som nu rader mellan de bada förenade makterna å ena och Ryssland a andra sidan; och bvilken, vid första vink, nu skall fullgöra, hvad den da underlät. Mahmud har genom samma medel, som sin Vasall, men utförda med svaghet och sinåaktighet, kommit till ett motsatt resultat, eller att införa anarki och tvedrägt i landet: bragt staten till sin undergang, sig sjelf om muselmännens kärlek, som blifvit förvandlad till hat och förakt; och slutligen, för att bibehalla sin existens. varit nödsakad skrida till det föraktliga steget, att kasta sig i armarne på sin och landets arfsiende. Ryssland, för att skydda sig mot yttre fiender och de jäsuingar, som inom landet rada mot hans person. Den kloke Mehemed Ali skall begagna sig af Mahmuds olycka och, sjelf lika stor nyhets-älskare, uppsta som skerbar försäktare af musebmäånnens gam. la bruk och sedvanor, och genom denna list grunda sin egen storhet. Sadan är den man, som sjelfmant skall erbjuda sig till fullgörandet af Englands och Frankrikes planer. Det behöfs ej mer än löfte om kraftigt biträde till sjös och kanske äfven nagot pevuniät, hvilket de båda makterna nog kunna mäkta afslataoch han skall med nöje företaga en sak, som kanske i artal varit malet för hans årelystnad. Detta lära de båda makterna hafva insett, da de besletade afsnda Såndebrd till Alexandria, och instundande vår eler sommar skola händelserna ripplxsa, om ej deras afsigt är att hetsa Mehemed och hans värdige son Ibrahim, med deras 160.000 man, öfver det lätta rofvet, som förra gangen med möda undgick att duka under, och dymedelst med en gang förekomma och göra slut på Rysslands planer. Man torde invända, att detta ej sa lätt kan lata sig göra; men kasta en blick pa den tteerkiska kartan och phkmen skall ej blifva asskräckande. Den landvinning som Mohemed Al erhöll vid sista fredsslutet med Sultan, bragte hlans lands gränsor så nåra turkiska hufvudstaden, att ej mer än S a 10 dagsmarscher atgaför att anlända till dess förstäder på asiatiska sidan. De mesta hindren, som kunde falla i hans väg, hafva redan blitvit öfvervumdua, då han bemaktigade sig de fästningar och vigtiga bergspass, som på denna sidan, mera än dess avmeer, voru ett balverk. för turkiska riket. Da han äfven i fredsslutet fick behalla dessa balverk, kan han nu från Taurus-bergens höjder. utan hinder, bildade af naturen, når som hälst nedstiga pa de vägar som leda til Constantinopel. Mangen förundrade sig hvarföre han, på samma gång, som sådana vigtiga hinder vore besegrade och Saltans armeer förstörda, (j fullföljde sina fördelar. och med en gang gjorde slut på dennes välde, hvilket, i det tillstånd sakerna da voro, för henom hade varit ganska lätt; ty att den obetydliga styrka Ryssland skickat Sultan till undsättning. sedan dennes arm varit förstörd hade kunnat afhalta hans segerrika arme, är ej ens tänkbart. Man ma berömma Ryssarnes disciplin och tapperhet så mycket man behagar, så är det likväl säkert, att Ibrahims SeFervandke truppar ej skulle skytt att måta sig med dem, isynnerhet da de hade en sadan gifven öfverlägsenhet i antal. Ryssar