Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1834, sida 2

Enuru vi sknlle önska, att nedanstående artikel icke varit uppspäckad med ett och annat ordspel, ofta långsökt, kunna vi dock icke, med afseende till dess goda syftning, neka publicitet åt samma, genom vår tidning; den lyder; SOIHföljer: Några Ordapel, ellerr Medborgerliga Erinringar. Då nu oförtöfvadt hvarje, på sätt och vå, Åutnämnd vis, i och för det extra AllhärjerTinget, går att undfå sine pass, för att passera månget pass för resan dit, hvarest kunde hända man så länge spelar usv, tills hemmavarande kommittenters kassor säga pass, och det hela af spelet Åkomme landet illa:till pass, så lätom. oss hoppas och önska, att hvar och en sådan, vanligtvis ganska god man för sig, till en början: I fall vederbörande genom en vallt för intim ställning mot nordost kommit på en allt för äfventyrlig ställning till sydvest och genom obeköriga dispositioner af dispositioner, vrångvisa domar, orättvisa indragningar, okyligastraff o. s v., trädt vår konstitution tför när, må varda utrustad med en så stark konstitution att, i det blifvande utskottet af vise och redligel, hvilke skall nagelfara och anmärka hvad beifras bör , han må förma inse, det högtförnäma råd icke alltid äro de som gifva. så redliga och förstandiga råd, att en fattig stat verkligen har råd att följa dem. — Derjemte önske vi, att hvar och en sådan, ged man för sig, dels måtte kunna glömma de fårbindliga löften honom af en och annan blifvit gifne, må hända i och för hur det slutligen går, och dels det dundrande kalas han kanhända, i samma afsigt, hos en eller annan bevistade i går, samt dessutom erinra sig, att den som går att uppoffra den: minsta. fördet för det allmännal, på ett sådant sått och för en sådan wdrd, om ock af verld, är , inför det allmänna, ingen: aktning värd, i en upplyst verld. — Slutligen önske vi att någon, som mera nitälskar för. upplysning bland folket, än borgarena i vissa städer för upplysning å sine gator; måtte framkomma med någon så ljus åsigt af sakeu; att hon förmår öfvertyga vederbörande, att den allt förmörkande Indragningsmakten, är lika mycket skadlig för Styrelsen som för Folket, emedan hon godtyckligt släcker det ljus, som det ligger i tidningsväsendets natur att sprida öfver hvarjehanda svek och bedrägerier , och att således sättet, att förnustsvidrigt trycka dem som trycka sanninga år nära neg-att lägga snara om sin