egen hals, hvarmed vissa hos oss visst icke borde vara snara. — Hvad som, i andra Länder, länder till ömsesidig heder och lika mycket garanterar Moharken sin thron som Folket sin frihet, fordrar man följaktligen icke ensamt bör sakna företräde hos oss, på högre ort, eller der gå miste om att njuta företräde framför hvad som, i fa ord, slutligen undergräfver hvarje lands både sjeltstäundighet och lycksalighet. — Så väl nödig ändring häri som högst nödig reform i representationen. vånte man dock fåfängt af de rädda eller Såkallade förskräckta , hvilka visst aldrig blifva de, som förmå rädda fåderneslandetVi önskes att de, hvilka fa. åran: inträda i det maktpåliggande Stats-Utskottet, måtte framförallt påminna sig, att folkets med svett och möda förvärfvade penning kan aldrig mera värdigt användas, än till en allmännare spridd nationell uppfostran och premier åt den inhemska industrien, och. aldrig till sämre, ån en onyttig stats och lyx bedrifvande med utlåndska nagon ting fabrikater: denna gamla regel som man tyckes numera så föga akta, sannolikt för det han i allmänhet anses alldeles utlefvad. Dernäst ömke vi, att Mutskottet måtte skynda att se öfver statsverkets räkenskaper, och att derunder hellre se öfver alla egna fördelar, ån se öfver med möjl. förekommande svek och bedrägerier! Skulle man härvid försöka att sätta. de granskande på det hala, och vilja blanda bort korten med att hala på tiden, så må de dels erinra sig skepparen på skutanz som kryssade in i en annan verld, all redovisning förutan, och dels veta, att det i sådant fall alltid ökar deras anspråk på kommittenters tacksamhet och beundran, i den mohn de lyckligt förmatt Asse sig frum mellan utsatta frestelser. — Tjenst, tittel, ja ett vattradt bansi, hvarmed stundom medborgerliga dygder läggas i banr, äga föga värde inför tänkaren, om samma. ej: på ett redligt sått , genom: kunskaper och skicklighet, vunnet blifvit. Allt sådant, som utgör don verklige hofmannens Ålämmel på jorden, bör aldrig dyrkas af den sanne medborgaren under en gadomlig hinmel. O! måtte man derföre i allmänhet noga taga. sig till para för Hvarje sådan varal, som ses vara förförisk oeh. så sällan plär varz förknippad med någon heder! Vidare Öönske vi, att våre utnämnde vise i det dyra Bevilnings-Utskottet icke måtte inlata sig i något äfventyrligt bevillnings-raseri; ty folket eger, i sanning, hvarken håg eller räd att motsvara detsamma. Fast hellre fordrar dess nedslående belägenhet, att utgisterna i allmänhet varda bringade i sådana nedolående summor, att summa summarum kan, utan suckar och tårar, gållas. Ea stat, hvilken som helst, kan omöjligen bestå mel att ideligen bestå. — De rike böra icke glömma den torftiga pluraliteten i värt fat-tiga rike. All annan beskattning än den som pålägges öfverflödet, t. ex: siden och viner, och indirecte drabbar. de mera bildåde, samt i någon mohnn kan bringa dem till förnuftiga inskrånkningar, likasom en vida högre bexillning för tillverkning af bränvin, hvilken också i någon mohn kan sätta gräns sr en öfverhandtagande fattigdom och hämma den obildade folkklassens totala demoralisering, är en beskattning, som icke öfverensstämmer med tidens kr.f. — För hvarje bifall till hvad tidsvidrigt är, är således, under antagande af en. viss air, nödvändigt att genast slå kauf, ja, den så härd, att l icke ens ett möjligen på östanvinden framburit hot — — — — — — förmår upplösa: densamme, eHer: öfvertygelsen om hvad för det allmånna-nyttigt och behöfligt synes; ty en myndig. mine bör aldrig förfära en myndig man. — Den som följaktligen ricktar sina åtgärder emot något annat, än hvad. I I som befordrar folkets och landets gemensamma val, ricktar sig sjelf med alla rättänkandes förakt och förbannelser. Det vedsvurna Banko-Utskottet, som alltid för det: mesta, enligt gammalt öräd, murar med bruk ifrån Tumba-Bruk uppå banko marar, önske vi under arbetet all-icke måtte rasa, om det vill, att det hela icke skall rasa: Fafåängt bestryker och lappar det huset med försilfrade lappar, om detta icke: ifrån början fatt en sådan grund, som kan vinna grund uti ett allmänt förtroende:. — Det tål till och med att under arbetet bade snusa och fundera, ja, att allt då och då snusa upp sjelfva förståndet; på. det att. det må påhitta någon bom för den förfärliga egoismen, hvilken, medelst vår så ofta för experimenter tillgängliga kurs, torde eljest med hela realiseringen styra en fanders kurs. — Innan man följaktligen går att sitt arbete lyckta eller lemna det till åverkan af fem års väder och vind,; torde således blifva 2 12 , 2 — 2 AT