Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1833, sida 2

(ölversat ning.) Under denna rubrik hölllir de Pradt följande uttrynksfulla Nekrolog öfver den all-för tidigt bortgångna, stora, verdskistori-ka mannen; Amerika har förlorat sit ljus, och hvad som fulländar den bittra sorgen är, att det med egna händer har utslickt detta ljus. Bolivar är icke mer! Menskligheten har förlorat en af sina prydnader och Columhien sin räddare, den, hvilken, sedan han skapat det, ensam kunde uppehålla det. Otacksamma Fädernesland, Du skall icke gömma min aska ! sade Scipio i det han hotade Rom, att åt en annan jord anförtro qvarlefvorna af Hannibals begsegrare, af den man, som dyrt lät Carthago betala, att dess fanor en gång svajat under Capitolii murar. Bolivar slutade icke så sirt lif med förbannelser öfver sitt fädernesland ; under sin lefnad Columbiens skyddsengol uttalade han ännu döende, sina sista önskningar för dess väl; hans mun öppnade sig för sista gången för att uttala ord, hvilka innesluta i sig allt, hvaraf Columbien ännu har behof: Endrägt, endrägt, eller skall Anarchien förstöra mitt Fädernesland, och detta Columbien, som kostat mig så mycket, skall ieke vara mera, Genom så rena önskuingar hämnade han sig för de