för ett lif, som städse varit helgadt åt fäderneslandets tjenst och hvars förlängda lopp äfvenledes skulle hafva varit helgadt deråt. IIvilka omätliga tjenster skulle han icke hafva gjort Columbien, och derigenom äfven Amerika och Europa! Boliar dog vid 47 års ålder. Hrilket innehållsrikt och tillika obefläckadt lefnadslopp! Genom honom blefvo Columbien, Peru och Bolivia befriade och grundade; efter deras exempel skiljde sig Mexico från Spanien; man kan således kalla honom likaväl Mexicos som Columbiens befriare. IIVilka arbeten och ansträngningar fordrade icke ett sådant resultaf! I våra Europeiska länder, der cinilisationen vid hsarje steg har beredt och erbjuder medel till verksamhet och förfriskning, har man väl der ett begrepp om den kraft, som behöfts för att öfvervinna alla de hin. der, hvilka ett brännande klimat, ett obebodt land, omätliga afstånd, ofarbara ödemarker, en sparsam, vild och för hvarje konst främmande population lägga i vägen. Detta allt är. det dock, hvaröfver Bolivar har nödgats segra —en hos oss helt och hålbzt obekant strid hvarom vi äro lyckliga nog att ej ens behöfva göra oss ett begrepp. Såsom krigare, lagstiftare, administrator har Bolivar uppfylt alla höga platser i Samhällslif vet, ständigt sig lik, mild, moderat, osgennyttig, verkande blott för säd rneslandet och äran, dessa tvenne Id aler för hvaric stor själ. Bolivar var kanhända den mest fulländade menniska i vår tid. På hela hans lif finner man ej en enda flick, Intat hufrud höjde sig så högt, som hans. Washington öfrerträssade han genom varaktigheten, omfånget och svårigheterne för hans verksamhet; i bargerlig dygd är han honom lik. Blir han efter Napoleon i snille och krigskonst, så ör denna å ena sidan ett slags undlanag i mensklig! och å andra sidan huruvidt öfverträskar icke Bolivar Napo leon i afseende på frihetskänsla och moderation. Af Bolisars förlust träffas icke blott Columbien; den är ock en olycka för Erropa, hvars välständ numera är så iunerligt förennit med de Amerikanska PFrorinsernes, ett förhållande 3 som af de E:tropeiska regeringarne så litet aktas, som om Amoverikas Iy cka alldeles intet — dem. Bolivars sista önskan skall icke blifva hörd; erigheten skall på hans rop icke återvärda till Columbien; det skall blifva ett rof för egennyttiga parsioner, hvilka bland innevånarne under detta klimat äro så vanliga. IIVar och en skall söka rycka till sig några stycken af detta olyckliga land. Kanhända skal — 2 det återvända till det tillstånd, hvari Spaniorerna fanno det vid sin ankomst och slutligen önska sig åter deras herrasälde. Derhän skall det bringas af den äregiriga medelmåttigheten, som finnes i hvarje land, och hrarken sjelf tjenar sist Fädernesland ej heller kan lida att någon tjenar det. Denna låga äregirighet mötte Bolivar på hans verksamma hana dan altnada H.: 4210 HÖ nn PP 17 ——— — — — ——