Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1833, sida 2

IBRALTARS KLIPPA, (Utdrag ur: A Year in Spain.) Denna klippa är, såsom dess namn antyder, ett ofantligt berg, af sten, som wid sydliga ändan at Spanien och Europeiska kontinenten höjer sig brant öfver hafvet. Den delas i tu genom en bergskamm af 1400 fots höjd. Östra sidan, som vetter åt Medelhafvet, är nästan öfverallt perpendiculair och der den ej är fullkomligt rodrät, så klippig och skarp, att den är alldeles otillgänglig. Westra sidan, fastän öfversädd med ganska farliga afgrunder, företer dock sluttande planer, hvarpå man kunnat bygga staden. Blott denna sida kan bebos, Denna punkt af jorden, som varit föremål för så många blodiga strider, har endast 3 Eng. mil i längden och 7 i omkrets. Det är icke fyllest en ö, emedan den är förenad med Andalusien genom en smal landtunga af blott några fots höjd öfver hafsytan. I vester är en djup bay, som bildar Gibraltars hamn. På ostliga kusten kan landstigning ej företagas. Det är de gamles Calpe och hit försätter fabeln, såsom man vet, IIereules steder. Civraltar har länge varit Maurernes egendom; scdan det ändteligen återfallit i sina verklige egares händer, har det i flere århundraden tillhört Spanska Kronan och dess fästningsverk hafva af Carl V blifvit förstärkta och utvidgade. År 1704, under Spanska euccessions kriget emellan Huset Österrike och Bourbon, blef Gibraltar vårdslösadt; garnisonen bestod blott af 150 man, (som vore utmattade af strapaser och ledo brist på lifsmedel), för att servera 100 kanoner. I denna sakernas ställning måste Gibraltar blifva den förste Generals byte, som visade sig i bayen ; och det skedde äfven. Engelska Amiralen Sir Georg Rooke hade blifvit sänd till Barcelona, för att der verkställa en landstigning i Spanien ; men denna expedition miaslyckades, Fruktande att, efter detta missöde, blifva i sitt fädernesland illa emottagen, gick han till råds med sina officerare och beslöt angripa Gibraltar. Den 21 Juli anlände flottan i bayen och 1800 Engelske och Holländske sokdater landsattes. Fästningen blef uppfordrad och gaf sig ; Kommendanten vägrade väl, men beskjutne af ett tio gånger starkare artilleri, än de kunde sätta emot, sågo Spaniorerne sig snart