gifvit, hviska alla viorda om riktig orthographie? Sa hafvå auminstone Recensionerna öfver dem sage mig. alan läSe UcUUJssohe-l, at den högt upplyste och forijcus fulle hans zilrader Wallmark, ud Jvurnalen N:o 2658 för ar 1820. — lo en, at äcn mangkunnige och tiöglärde Frofessorn, i rosten och bjikvinlcrden AOÖCnHÖSKIOId, ilelsingoorgs Posten Ö 4 lur ar 1027.— EHU UILO, uf den vivire och alimani aklade Asscosor tÖWegren, aLLOHOIadCU N:o 42 for ar 1940.— söke usla dessc akuilegsvärde man, livarken på ett dicckt IHnUITekKesSatt sckt alt, med nagot ur Meningen franr, vkt ora, flacka hia karakter — Taularen deremot har bjudit did arr, 1101 allmanneten, förlöjliga min hår tor uutfaflet Ä1f 4t ungorclsc, utgalfnat vi-sa ord for av dermed smäva mag, oCH — uad som isynnertiet var nedrigt, tohakteligenoroteligt och aåtraffvärdt — i onde uppsat att skada min ära, fästat Publikens uppmärksamhet på ett ord, (Se Vaghladet N.o 113. Noten N:o 8). bars tydving alldrig kan lampas på mig, men väl på fiere här, Som ImaLKen villJa ingå nagor Nykterhets eller Mattlighets torbund, så lange Pranvius-brannignen i Swerge fartjarer: (1z) Own ait vära en iariuffe (kanske hade jag gjort sorte Lycka 1 tersden, om Jag varlt Ge) — Vagär jag 1 Sg ästa, ul uuin mandel här ör oTorwitelig. (135) Alla sanningsällokande truenmiskor inom denna Församling skulle kunna fram:räda utl mite försvar möt Gloparne här på orten, som i Staden utspridt eanningelösa ryckten om mig. Och den oförskämde Tadlaren, som af den öfverdådige öeh orölige Gu8 f Johansson och hans kamrater hållit sig fal för pennius gar, för att i Tidningen göra mig xanbedrad i Samhället; för jente dugtiga hand plagg, eller ock, att i fyratic dagar och fyratio nätter, såsom smittad, sättas i Tor net på Känsö, för att der — rökas. (14) Hvad åter den ofte nämnde Gustaf Johansson angår, så hade jag lätteligen kunil. ) Is sont pasads ces jours de fete, eller de aro flydde dessa dagar af inlagd litterär ära och; hvad som värre är, de torde svårligen återkomma, såvida ej en, af dei skrif: ten uppräknade lärde män, från Qvwistofta låter emanera något beröm öfver just denna försvareskrift, att döma om denne mäns åt, killige artiklar, utkomne i tiäåningarne, skulte detta ej förundrä oss. 12.) Måtine ej lill det uppgifna skälet, för vägran att ingå i nykterhetsoch måttlighets föreningar, kan lägg2 bristande föresyn ? 13.) Hvilken blygsam och oförstäld målning af egen fullkomlighet! I Sanning ej förväntad hos en andas mans som ofta är i tillfälle att för sine åhörare predika: den sig upphöjer, han skail varda förnedrad. 14.) Således ett nytt slag af cholera patienter; man lan dock ej undgå nämna, att Insänd. just ej är så noga vid be