nat, om jag velat. ståmma honem tull Tinget, der ben otvif velaktigt blifsit plikifölld och dömd att göra mig offentlig arbön, för det han fallskeligen beljugit mig, men, nu bryr jag mig icke derom, utan låter h ä m n den fara. — sluteligen får jag anmärka, att, om samme Pasquillant el Jer en annan momus framträder, för att äfven häckla denna FörsvarsSkrift — Smädeskrift — strafrpredikan — eller hvad han må kalla den — så må han göra det. Jag frucktar honom icke. — lcke heller kän eller vill jag förbjuda honom det — Det vore synd — ty Pb kriften sägerju uttryckeligen: Bind icke munnen till på Oxen, som — skrifver. (15) —