Ja dermed, tills Husfornören (7) inträffade, hade varit för sent. Att jag i mitt så kallade Edict kunde bestämdt säga: Denna Ungdom och ingen annan, uppkom deraf, att jag med visshet kände det. Ty icke allenast i min, utan ock i mina företrädares tid har den ogilla ung domen här haft det sjelfsväldei att få ligga i Ladorua, hvarifrån de nästan hvarje natt, ja, till och med Handags-He-oU ne, helt biviida utgatt och iasmygt sig 2 der de föröfrat de i min Kungörolse upprakuade u id hngsYUrk. Ergo, måste ju Ladliggande: (5) du g Ilgubcifrrasåsom ledande till brottsliga töljuer — OUUCGKt och Tjufna d, hvilka brott såväl Biveln som uagarna förbjuda, Min i. Tidningarna tadlade Kungörelse var tydlig nog för vu siskare-Allmoge, för hvilken den egentligen var skilieu. Hvad förstår väl en okunnig fiekäre eller sjöman sig på af. firmativum eller negatisum, eller stafnainÅg och dilikt? — Han håller sig icke vid Ljudetutan sid saken, hiilk ock är det rätta.— HRad var då Padlarens ateigi med sina i Fidningen vettlösa och nedriga anmärkningar (3)? Minne att lära mig, huru jag bör stafva ? — kycklingen sill jar? hönan värpa. — Tror lian intet, att jag kunnat skrifvi (10) min kungörelse korr. K., om maa bogårt mit tfilatÅn alt få den i Görhehorgs tidningar införd, så hänviar 8 7.) Ryktet berättar, att Kyrkoherden i 8. .... förskaffa sig till Adjanet eu Fanjunkare, och att denne förrättat hasförhör ; om så, i sanning en egen åtgärd! 8) Man bör ej förundra ie att Insänd, så dugtigt heifrår lidliggandet, då det medför frestelser till 2:ne slags fölbjuden feukt; tiden då frestelsen starkast påkommer tyckes vara om mornarne, 9.) Här anser Red. sig skyldig lemna Författaren ett upplysande svar, hvaraf honom torde kunna göras begripligt hvarifrån desse så kallade vettlöse aumärkningar kommit. — Red., såväl som hvarje tänkande menniska fann nemligen, vid genomtäsandet af kungörelsen, samma sakna all värdighet öch aund tankeföljd, under det att den tillika öfverflödade af staffel m. m:, hvilket allt man ej bordt vänta i en skrift, författad af en, sig kallande, litterär man; skriften må för öfrigt hafva varit ämnad ondast för den onpplyste delen af församlingen; denna uppgift synes dock af författaren påtagligt vard uppfadnen; för att med god mine draga sig ur ett dåligt spel, ty här har hu fydligen ådagalagt ein oförmåga att kunna uppsätta någon bättre skrift, äfven då den, enligt dess enträgna begåran, var ämnad, som nu skett alt framträda för en bildad allmänhet; såvida Insäfdarer ej är oefterrättlig bör han kunna inse detta. 10.) Här lägger författaren oss ordet i munnen, för Md BEER EV ERNER NT — —— — — —ä—ä—— rr ——— ?F—h-— — — uun — — RY NET